Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 310
älskat, utan att hafva burit på mina armar ett
barn, som jag kan kalla mitt. Men skall jag
det, så vill jag åtminstone ha fått lära mig att
arbeta, att lefva mitt eget lif, att blifva så bra
och så duglig, som jag kan drifva det till.
Det blir illa nog ändå. Men här blir jag en
dålig människa, om jag stannar. »
Modern såg förvånad på henne. Hon blyg-
des rent af, öfver att hennes dotter kunde yttra
sådana önskningar, och Selma lämnade hastigt
rummet, innan fru Hallin hunnit att finna ett
ord till svar.
Men på hösten flyttade Selma till Stock-
holm, och i hemmet lämnade hon kvar den bittra
känslan, att dottern icke kunnat trifvas där.
Nu var Gustaf ensam hemma. Men på vå-
ren tog han studentexamen, och sedan skulle
också han bort. Han hade öfverraskat de sina
med förklaringen, att han ville gå igenom en
landtbruksskola, och med en suck gaf adjunkten
sitt bifall. Han var på ett sätt glad öfver detta.
Ty det var billigare, än om sonen skulle legat
vid akademien. Men det grämde honom ändå,
att hans son skulle bli en tarflig landtbrukare.
»Blir han en bra karl, så gör ju ändå rästen
detsamma,» brukade han säga, när ämnet kom
på tal.
Men fru Hallin visste, att denna son hade
hon förlorat liksom dottern. Och hon kände
altmer, hur åren började tynga henne, åren och
ensamheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
