Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge, och några slädar syntes inte i hela sta’n. Nu
var det i stället snön, som låg kvar i små fläckar.
Och då var det så besynnerligt, att en vacker dag
hade både Olle och Svante aldeles glömt bort, att de
inte brydde sig om annat än att åka skidor.
Och pojkarna voro ofta ute med pappa och mamma,
som brukade gå utom tullarna.
Det kom fram gula och gråa ulliga hufvuden på
videbuskar och sälgträd, och de kallades för
kattungar. Blåa sippor sköto fram ur marken, och
snart fans det också hvita. I stället för smutsiga vägar
och våt mark blef det torra vägar och torr sand.
Vinterrockarna hängdes undan, och det blef så lätt
och muntert att springa omkring i tunnare kläder,
allra hälst när man fick springa i bara mössan.
»Det är så bussigt att skubba i skogen», sade
Svante, som var liten och knubbig. Han var glad,
för att han slapp skidorna. Ty dem hade han aldrig
riktigt kunnat styra, fastän han låtsades så. Men
skubba det kunde han.
Nu är det emellertid så, att om man också kan
gå utanför tullarna, så är ändå staden alltid staden.
Och därför blef det stor glädje på gossarna, när pappa
en dag talade om för dem, att de skulle få flytta till
skärgården.
Ty det vet hvar och en, att ingenting är så roligt
som att leka vid sjön, springa i båtar, hoppa på
bryggor, klättra i bärg och meta aborrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
