Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bredvid dem satt »Pudel», som egentligen var
dogg — fast han fått ett så konstigt namn — och
hade hvita, hvassa tänder, blänkande bakom en from
nos, Han satt också stilla, alldeles som om han också
hade tyckt, att det här var ett bra ställe för sommaren.
Han viftade, så godt han kunde, på sin afhuggna
svans och nosade ut åt sjön.
Men som pojkarna stodo där och tittade ut, så
föll det dem in, att de inte fingo gå på bryggorna.
Det kom för dem, alldeles som om de inte skulle få
något roligt, inte det allra minsta, inte på hela
sommaren, bara för att de inte fingo gå på bryggorna.
Och när de hade tänkt på det en lång stund, så sade
Svante:
»Får vi inte gå ut på bryggan?»
»Det vet du väl. Det sa’ ju pappa, svarade Olle
buttert.
Svante tordes inte göra några invändningar. Ty
han var ju lille bror. Men när Olle en stund efteråt
gick upp för att söka reda på en båt, som han fått
på sin födelsedag, och hade försvunnit bakom byggningen,
då såg Svante sig om och undrade, om någon
kunde se honom. Sedan undrade han, om någon
kunde få veta, ifall han varit nere på bryggan. Och
till sist gick han långsamt ut på den närmaste bryggan
och började känna på den med foten, aldeles
som om han trott, att den inte skulle hålla. Så fick
han se ett hål på bryggan, där vattnet lyste igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
