Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svante blef förfärligt glad, när han fick höra, att
det ville pappa mycket gärna. Han gick ned med
Svante på gården, och där stodo stora långa metspön,
som pappa hade köpt. Pappa tog ett spö, som var
Svantes, och började göra det i ordning. Först satte
han på ref, och så trädde han på ett grönt och hvitt
flöte på refven: När det var gjordt, kom turen till
ett rundt sänke af bly, hvilket också träddes på. Till
sist slog pappa en besynnerlig knut, som fäste en
vacker krok på tafs ytterst i ändan af refven.
Hela tiden stod Svante och såg på. Spöt, refven,
flötet, sänket och kroken, som hade tafs — alltihop
tyckte han om, och det kliade i fingrarna på honom,
innan han fick ta det. Pappa talade mycket, som var
för Svantes räkning. Han sade åt honom att akta
sig för kroken, att inte slänga med refven, så att den
trasslade in sig, eller så att kroken kom i ögat på
honom själf eller någon annan. Det var rysligt mycket,
han skulle akta sig för, och så skulle han förstås
inte gå ned på bryggorna.
Svante stod och hörde på, och han svarade »ja»
och »nej». Men han måtte inte ha hört så noga efter.
Ty han svarade ibland »nej», när han skulle ha sagt
»ja», och »ja», när han skulle ha sagt »nej». Och
då ropade pappa till honom: »Hvad säger du, pojke?»
så att Svante hoppade högt i vädret.
Ty Svante tänkte bara på sitt metspö, och hur
fint det var. Hvad pappa sade, det hörde han nog,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
