Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men som Svante satt och tittade på sin aborre,
så började han tycka, att det var synd om aborren.
Aborren skulle rensas och fjällas, aborren skulle
stekas till middagen, och Svante skulle själf äta upp
honom. Det hade mamma sagt, och det var alldeles
riktigt. Men han tyckte ändå att det var synd om
honom, och han undrade, om inte aborren skulle tycka
om, ifall han först höll honom under vattnet bara en
liten stund.
Svante tog ett säkert tag om aborren och gick
ned till stranden.
»Hvart ska’ du gå?» skrek Olle; som lekte tjuf
och fasttagare med de andra pojkarna.
»Jag ska’ bada aborren», skrek Svante till svar.
Så böjde han sig försigtigt ned och höll aborren
under vattnet. Men som aborren fick känna vattnet
igen, gjorde han ett slag med stjärten, så att det sa’
plask. Det hade Svante aldrig kommit att tänka på.
Han blef så häpen, att han släppte aborren, och i
detsamma såg han inte till honom. Han blef alldeles
kall öfver hela kroppen. Han tittade och tittade. Jo,
mycket riktigt. Där nere på botten stod aborren.
Först stod han alldeles stilla. Men så gjorde han ett
slag med stjärten igen, och så syntes han inte längre.
Nu först förstod Svante att han hade mistat sin
aborre. Han grät och skrek mycket värre än förut,
och det dröjde länge, innan han tröstade sig. Men till
sist satte han på en ny mask och slängde ut refven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
