Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 SVANTE ÅKER PÅ BÄRG.
tade, och Olle gick hela tiden och knuffade honom
och trätte. Svante var mycket olycklig och tyckte,
att hela världen var sorgesam.
Ändå värre blef det, när han kom och skulle
gå förbi alla byggningarna, Så fort han vände ryg-
gen till, började alla människor att skratta. Och det
var ju inte underligt, när bara skinnet syntes, och
skjortan hängde ut. Lotsarna skrattade, sommar-
gästerna skrattade, alla pojkar sprungo efter och pe-
kade finger åt Svante.
Men då tyckte Olle, att det gick för långt. Själf
kunde hån nog knuffa Svante, men när de andra poj-
karna icke voro snälla, då höll han med sin bror.
Och när han fick se John, som de lekte med alla
dagar, stå och göra grimaser och räcka ut tungan åt
Svante, då rann sinnet på Olle. Han slog omkull
John och dunkade honom i nacken.
Det tröstade Svante litet, och han tyckte, att
Olle var snäll. Men han var ändå bra rädd, när han
skulle gå igenom grinden där hemma och såg, att
pappa stod på trappan och höll käppen i hand.
Men nu var händelsen den, att mamma hela ti-
den hade varit rysligt rädd. Hon trodde, att Svante
gått vilse i skogen, att han blifvit stångad af en tjur,
slagit ihjäl sig i en bärgskrefya eller drunknat. Där-
för hade hon gråtit i en hel tumma. Och det var nog
bra för Svante.
För när han kom hem, fick han inte smörj, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
