Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick som bärgtagen i sina egna tankar, hvilka stängde
henne inne i en annan värld, medan hennes och
alla andras lif gått sin gång, henne förutan, långt
borta i en dimma, som ingen sol kunde skingra.
Och hela tiden kände hon som en isande smärta,
hur hon älskade sin man. Hon kramade sig fast
vid denna tanke, som den drunknande med stela
fingrar griper om den åra, hvilken ej mäktar bära
honom uppe öfver de giriga vågorna. Hon försökte
ropa Nils vid namn, men hon fick icke fram ett
ljud. Ty ångesten sammansnörde hennes strupe,
och hon förmådde blott att med en knappt hörbar
hviskning uttala detta enda ord:
— Nils, Nils, Nils!
Hon upprepade namnet gång på gång, som om
det inneburit en räddning, som om det ägt en
hemlig kraft att bortbesvärja alt ondt, hvilket lurade
inom henne. Hon försökte erinra sig honom, se
honom bredvid sig, som hon kunnat göra förr, när
hon längtade, att han skulle gå bort, för att hon
skulle få längta efter hans hemkomst. Hon
försökte att se hans ögon, känna hans kyss. Hon
drömde om och om igen denna första sällsamma
lycka, då brudnattens skräck och jubel spände hvarje
nerv i hennes späda gestalt, och hon slumrade in
med lifvets fullhet glödande i hvarje fiber,
slumrade in i ett öfvermått af lycka, som gjorde henne
rädd, att när hon vaknade, alt skulle vara en dröm.
Och hon lyckades. Hon såg Nils, kände det
altsammans, som om hon lefvat det om igen. Men
hela tiden såg hon tillika bilden af honom — den
andre. Som ett stumt vittne följde han hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
