Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - VI. Gudasagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
red på Sleipner till hennes boning. Han såg sin broder och
den trogna Nanna i Hels sal: de skickade helsningar till
gudar och gudinnor. Hel svarade pä gudarnes förfrågan, att,
om alla ting i verlden, så lefvande som döda, ville begråta
Balder, så skulle han få återkomma till Asarna. När detta
svar bragtes till gudarna, sände de ut öfver hela verlden, att
alla måtte gråta Balder. Menniskor och djur greto; jord och
stenar, träd och malmer, alla greto. Då sändebuden sålunda
återvände hem med goda budskap, funno de vid en berghäll
en jetteqvinna, som hette Thöck. Då de bådo äfven henne
begråta Balder, svarade hon:
”Thöck mand gråta Hvarken i lifvet eller döden
Med torra tårar Glädje han mig gjorde:
Vid Balders bål. Hel kehålle sitt rof!”
Det var Loke, som tagit en jetteqvinnas skapnad och
sålunda hindrade Balders återlösning från Hel. Gudarne togo
honom derföre slutligen tillfånga, bundo honom vid tienne
klippor och hängde öfver honom en etterorm, som dryper gift
i hans ansigte.
Sedan Balder är fallen, är gudarnes makt icke mera evig.
Tiden ilar emot Ragnarök, makternas skymning. Den
dagen förebådas af förfärliga tider. Då blifver krig och mord,
storm och en vinter, Fimbulveter, som består af tre vintrar
efter hvarandra utån sommar emellan. Då brytas alla band.
Fenrisnlfven varder lös, och Lokes bojor brista.
Midgårds-ormen, full af gift, vältrar sig upp ur hafvet. Ur Muspelhem
kommer Eldsherrskaren Surtur ridande med Muspels söner.
Alla tåga till Vigrids slätt, emot bron Bäfröst.
Men Heimdall blåser af alla krafter i Gjallarhornet.
Gudarne rusta sig till strid och tåga ut med de tappre
Einhe-riar. Främst rider Oden. Men Fenrisulfven, som gapar så
vidt, att öfre käften vidrör himmelen och den nedre jorden,
slukar Walfader. Vidar hämnas dock fadren och stöter sitt
svärd i Ulfvens hjerta. Thor dödar Midgårdsormen, men
faller sjelf af det gift, som ormen sprutar på honom. Frej
strider mot Surtur, men faller. Loke och Heimdall dräpa
hvarandra. Då kastar Surtur eld öfver verlden.
Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
