- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia /
31

(1845) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - VIII. Ynglingasagan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

byte. Då fordrade berserkerne af Adils hvardera tre marker
guld och för sin konung en ypperlig brynja och hjelm, samt
ringen Sviagris, hvilken var ett dyrbart arf inom
Ynglinga-älten. Adiis blef förtörnad och bortskickade de förmätne
ber-serkarne utan både sold och skänker. Rolf Krake kom sjelf,
kort derefter, seglande till Fyrisån, der han lemnade sina
skepp, medan han med tolf kämpar red till Upsala, för att
besöka sin moder Yrsa. Han blef af henne vänligt
emotta-gen. En stor gäststuga an vistes honom och kämparna. Men
deras stolta uppförande förtretade både konung Adils och hans
hofmän. Då Rolfs kämpar bådo de Svenska svennerne akta
hästarnas svansar, lät Adils afhugga de tolf Danska
hästsvansarna. Derefter inburo svennerna så mycket ved på härden
i konung Rolfs gäststuga, att brasan blef för stark, och
käm-parne trodde, att de skulle innebrännas. De grepo derföre
svennerna och kastade dem på elden samt begåfvo sig sjelfve
ut. Men Rolf erinrade sig, att han gjort ett löfte att aldrig
fly, hvarken för eld eller svärd. Han kastade då sin sköld
midt i elden, satte foten på densamma och sprang så igenom
lågan, i det han sade: ”den flyr ej för elden, som går
igenom den.” Yrsa skänkte derefter nya, goda hästar åt Rolf och
hans kämpar, samt rådde dem att icke dröja, emedan Adils
med hela sin här var i antåg. Hon gaf sin son ett horn,
fullt med smycken, till afskedsgåfva. Han red då med
kämparna utåt Fyrisvall. Men snart kom Adils, med sitt folk,
i fyrsprång efter dem. Då Rolf märkte, att han snart skulle
upphinnas, tog han en handfull smycken ur hornet och
strödde på vågen. När Svenskarne kommo fram till
dyrbarheterna, stannade de, för att plocka upp dem. Adils bannade
dem förgäfves. Men dä Rolf andra gången var nära att
blif-va upphunnen, gjorde han på samma sätt. Slutligen, när han
redan var nära skeppen, utkastade han ringen Sviagris, som
legat på bottnen af hornet. Adils sladnade sjelf, böjde sig
ned och upptog denna ring med spjutskaftet. Då ropade Rolf
till honom: ”nedböjt haf ver jag nu den mäktigaste af alla
Svear.” Derefter kom Rolf lyckligt ombord och afseglade.
I skaldernas språk kallas, i anledning af denna berättelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmlifh/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free