Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - X. Hjalmars och Ingeborgs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort ett lyckligt tåg tillsammans och vunnit rika skatter,
bjöd Hjalmar sin fosterbroder till Upsala, att der tillbringa
vintern hos konung Ane.
Ingeborg, konung Anes dotter, var den fagraste och
visaste jungfru på sin tid. Orvar Odd, som snart märkte, att
Hjalmar och Ingeborg hade fattat tycke för hvarandra,
frågade honom, hvarföre han icke begärde henne af konung Ane.
Hjalmar svarade, att Ane endast ville gifva henne åt en
konung. Dä Orvar Odd föreslog att med härsmakt tvinga Ane
till bifall, afslog Hjalmar ett sådant förslag
En vår kommo till Upsala tolf beryktade kämpar,
kallade Andgrims söner. De voro de vildasle och djerfvaste
röf-vare på sin lid. Den äldste hetle Angantyr och hade ett
svärd, Tirfing, som bet på allt och gaf ständig seger åt den,
som - förde det. En af de öfriga elfva bröderna hette
Hjorvard, och hade i ruset gjort det löftet att taga den sköna
Ingeborg till äkta. Samtliga bröderna trädde fram för Ane,
framförde friareärendet och fordrade genast svar. Den
fegsinnade Ane tycktes tveka. Då framträdde äfven Hjalmar och
sade: ”Kom ihåg, herre konung, hvad tjenst och vördnad
jag eder bevisat i så många år, och huru jag beskyddat edert
rike. Nu beder jag om den sköna Ingeborgs hand, ty min
kärlek har länge varit vänd till henne. Det synes
tillbörligare, att en sådan heder och lycka unnas mig, än dessa
fremmande kämpar, som icke gjort annat än illgerningar i
detta och andra konungariken.” Ane blef ännu mera ängslig:
han sade, att han ville låta Ingeborg sjelf välja. Då yttrade
konungadottren» att» efter hennes foder lät henne utvälja sig
en man, ville hon taga en, som var väl känd af många goda
egenskaper» och hon gaf derföre Hjalmar sin hand. Vid
denna förklaring blef Hjorvard ursinnig och utmanade Hjalmar
m snvig på Samaö, förklarande honom för hvars mans
niding» om han drog sig undan. Hjalmar svarade, att han
ingalunda ärnade dröja. Der på afreste bröderna.
Med sorgset hjerta tog Ingeborg afsked af »in Hjalmar.
Jemte sina tärnor följde hon honom till ett ställe i
skärgården, som hette Sotaskår. Hon yttrade sin aning att aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
