Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - XIII. Ivar Widfamne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
al! slo egendom och sina skaller på skepp, samt begaf sig
med sm son på flykten.
I Gardarike regerade då en konung, som hette Radbard.
Då And tog sin tillflykt till honom, mottog han henne och
hennes följe med gästfri vänlighet, tillbjndande henne i sitt
rike en stadig fristad. Sedermera begärde han henne till
äk-ta. Hon, landsflyktig från sitt rike, blottställd för sin fader,
utan skydd och utan stöd för sin unge son, emottog
konungens tillbud och blef hans’gemål.
Ivar intog emellertid Danmark. Men när han fick höra,
att Aud blifvit förmäld med Radbard, ansåg han det mycket
förmätet af denne, att han tagit dottren till äkta, utan att
tillspörja fadren. För att hämnas, samlade han en väldig
krigsmakt, så stor, att ingen visste räkning på skeppen, och
styrde med dem österut emot Gardarike. Han hade beslutat
att i Kyrialaboiten (Finska viken) göra en landstigning och
oförsedt öfver falla Radbard.
Men om natten före landstigningen hade konung Ivar
en dröm. Han såg en drake, som flög österut öfver hafvet*
Drakens färg var som guld, och gnistor flögo af honom, så
att del lyste på himlen och länderna rundlomkring. Alla
fåglar, som i nordlanden voro, följde efter draken. Men pi
landet uppstod ett tjockt moln, med storm, åska och
slagregn. Och mörker betäckte draken och alla fåglarna, och ett
stort dån rullade öfver alla Ivars riken.
När Ivar vaknade, lät han kalla sin gamle fosterfader
Horder, och bad honom tyda drömmen. Den gamle ställde
sig på en klippa, icke långt ifrån Ivars skepp. ”Du lär sjelf
nogsamt veta hvad drömmen betyder,” sade han, ”Du
tänkte att bryta under dig alla riken, och besinnade ej, alt du
en gång måste dö. Nu skall du snart komma till Hels
gårdar, och ingen af de dina får riket efter dig.”
Ivar frågade derefter, hur hans fränder och bekanta
be-fqnnos bland Asarna i Walhall. Horder svarade: att de
voro lika gudarne, men att de alla hatade Ivar. ”Hur är jag
sjelf da ansedd ibland Asarne?” frågade Ivar. ”Du är dem
mest förhatlig,” yttrade Horder, ”och de kalla dig Midgårds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
