- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia /
67

(1845) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - XVIII. Ragnar Lodbroks saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han säga henne, att hon borde komma, hvarken klädd eller
oklädd, hvarken mätt eller fastande, hvarken ensam éllér t
någon menniskas sällskap.

Kraka > så hette den sköna torparflickan, lofvade att
komma följande morgon. Hon omsvepte sig då méd nät och
iitkammade öfver sig sitt silkeslena hår, hvilket var så långt,
att det räckte till jorden. Så hvarken klådd eller oklädd, åt
hon en lök, för att icke vara fastande och ej heller mått.

I båten tog hon med sig en vallhund, för att hvatken
befinnas ensam eller komma i någon menniskas sällskap.

Konung Ragnar lofvade henne först fullkomlig säkerhet
och frid, derefter räckte han henne handen och hjelpte
henne att stiga ombord. Han fann, att svennerna hade haft rätt,
och förde den sköna till kungsskeppets tjäll, det han 9amta*
lade med henne. Slutligen förklarade han henne sin kärtefc,
i det han sjöng:

Väldige verldsfader! Om den milda jungfrun

Nu vore det väl Mig skänkte sin kärlek.

Kraka svarade:

Har frid herrskaren lofvat, Kraka har kommit.

Hålle han den också: Konungen låte henne fara!

Nu lät konungen sin skattgömmare framtaga drottning
Thoras silfverkjortel och räckte den åt Kraka, med dessa ord:

Förstår du väl sådant? Lekt hafva de hvita

Vill silfkjorteln du hafva, Hennes händer på denna.

Som Thora-hjort prydde? Fager och huld

Dig passar den väl f Hon var mig till döden.

Kraka svarade:

Ej törs jag taga Kraka jag kallas.

Tyget, det silfmärkta, I kolsvart vadmal

Som Thora-hjort prydde. Jag kring strandens stenar

Det passar ej mig. Getter beständigt drifvit.

Hon tog derefter afsked. Likväl lofvade hon, att*
om-konungen ej skiftade sin hug, skulle han framdeles få hem*
ta henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:38:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ghmlifh/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free