Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - XVIII. Ragnar Lodbroks saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Norden. Dc kallades Knorrar. Nu kunde man förslå, ail
Ragnar förehade någon bårfärd; men bvilket rike hans
anfall gällde, det yppade han endast för Aslög. Dä hon erfor,
att han ville öfverfalla England med så mycket manskap, som
de tvenne knorrarna kunde rymma, afrådde hon honom att
med så stora skepp nalkas Englands bankar och grund, samt
tillstyrkle honom att hellre taga en flotta af många men små
fartyg lill detta tåg. Ragnar svarade, att det icke vore
underligt, om man eröfrade ett land med en stor flotta, men nu
ville han med allenast två skepp inlaga England. Då Aslög
fann l^ans beslut oryggligt, följde hon honom till skeppen.
1 afskedsslunden skänkte hon lionom en konstfullt virkad
sil-kesbrynja, och sade, att hon nu ville löna honom, för det
han skänkt henne Thoras silfverkjortel. Hon sjöng:
. Dig unnar jag skjortan sida: Under den du ej blöder.
Sömmad är hon icke, Ej bita dig svärdseggar
Men af ljusgrå hår I heliga skjortan,
Hel är hon väfd. Signad åt stora gudar.
Det föll henne tungt atl denna gången skiljas ifrån
Ragnar. Men han afseglade till Skotlland, der han utförde
många blodiga bedrifter i vikar och på öar. Han eröfrade släder
och slog konungar på Irland och i södra England.
Slutligen uppkom en storm, och båda knorrarna ledo
skeppsbrott på Northumberlands kust. Manskapet räddade sig
likväl, och kom lill lands med vapen och kläder. De
be-gynle att härja i landet. Då samlade konung Ella, som
regerade derstädes, en väldig här, och angrep Ragnars lilla
skara. Striden blef ganska skarp, ty Engländarne ville icke
gifva vika, oaktadt många bland dem föllo för Ragnars svärd.
Slulligen stupade ock alla Ragnars kämpar, och den gamle
hjelten stridde ensam. Intet svärd bet på deo signade
silkes-brynjan. Då inklamrades slutligen Ragnar emellan sköldar,
blef öfvermannad och tillfångatagen.
Ella frågade #sin fånge, hvad han hette; men Ragnar
framhärdade i en harmfull tystnad. Derföre befallde Ella,
alt han skulle sällas i en ormgrop, lills han bekände sitt
namn. Han afkläddes sin brynja, och öfverlemnadcs så åt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
