Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - XXI. Folket under hednatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erhöll namn. Det uppfostrades hemma, ofta af en frigifven
träi, eller utomhus hos någon af fadrens vänner. Dervid
uppkom emellan fosterfadren och lärjungen ett innerligt
förhållande. Ett annat förhållande utgjordes af det som egde
rum emellan fosterbröder. Så länge sönerna vistades i fadrens
hus, berodde de helt och hållet af honom; men de sökte
ger-na egen verksamhet och egen gård, der de sjelfva blefvo
husfäder. Ogifta qvinnor tillbragte sitt lif hos sina anhöriga.
De rikaste bönderna hade mycket husfolk, som utgjordes dels
af fria tjcnare, dels af frigifna, dels af trälar. Trålarnas
rättigheter voro inga: de ansågos mera såsom ting och egendom
än som personer. Husbonden dräpte eller sålde dem efter
godtfinnande. Men äfven de frigifna, som kallades lausingia
och frelsingia hade icke samma anseende eller samma
rättigheter, som de friborne.
Det vilda lefnadssättet hade upphört, då Svearnes och
Göternes välde stadgat sig. Väl berätta sagorna ett och
annat drag om skogsbebyggare och vildar; men de utgöra
egentligen endast minnen från urtiden. Svearne och Göterne
odlade jorden. Korn och hafra odlades allmännast. Äfven
nämnes hvete, åtminstone i Danmark. Man beredde mjöl och
malt af säden. Äfvenledes idkades af Skandinaviens invånare
jagt och i synnerhet fiske. Sillen var i Norrige den
allmännast använda spisen. Boskapsskötsel idkades serdeles lifligt.
De vanliga tama boskapsslagen voro allmänna i Sverige.
Äfven hästens kött nyttjades till spis. Ost och smör förstod
man att bereda, öl och mjöd bryggdes med mycken
skicklighet. Salt kokade man af hafsvatten. Lifvets närmaste behof
voro sålunda uppfyllda. Men äfven för smaken och
njutningen hade man gjort anstalter. Tidigt omtalas trägårdar,
lauka-gard, i hvilka man odlade de kryddor, som kunde
fördraga klimatet.
Mannens sysslor voro handaslöjder, förnämligast
timmerarbete ■ och smide. Icke blott hus, utan skepp timrades af
nordbon, och i metallarbeten var han förfaren. Han
uppsökte och bearbetade den råa metallen, troligen först myrjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
