- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia /
140

(1845) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 1. Christendomens införande i Sverige - XIII. Birger Jarl - XIV. Valdemar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nöje och Ivar Blås svar. Förräderiet vid Herrevadsbro. Junker Carl.
Birgers giftermål. Qvinnans fordna rätt i Sverige. Vingäf. Hemgäf.
Adhalkona. Barnens vattenösning. Fridslagarne. Stockholms
grundläggning. Sagorna derom. Birgers söner. Hans död. Lagman Bengts
kärlek till Sigrid den fagra. Bröllopsgåfva. Birgers besök på Ulfåsa.

(Geyer. Reuterdahl. Landskapslagarna. S. R. S. M. Æ.)

*


XIV. WALDEMAR.



Waldemar var till utseendet den skönaste man på sin
tid, och Birger jarl hade /U honom utsett en gemål,
prinsessan Sophia af Danmark, som var lika berömd för sin
skönhet och qvickhet. Jarlen firade deras bröllop i Jödköping med
stor högtidlighet, isynnerhet som hon följdes in i riket af
en mängd utländska fruar och riddare, bland dem
förnämligast hennes morbroder, en hertig af Braunschweig. Också*
sökte de Svenska herrarne att icke gifva utländningarna
något efter i prakt och adliga färdigheter, såsom dans och lekar,
tornerspel och ringränningar.

Efter Birgers död, då Waldemar emottog regeringen,
uppkommo oroligheter emellan bröderna, af hvilka hertig
Magnus var den mest utmärkte, både i snille, kraft och
ridderlig prakt. Drottning Sophia missbrukade sin qvickhet att
försmäda sina svågrar. Hon kallade hertig Magnus, som var
mager och mörklagd, för Kittelbotaren (kopparslagare), och
den fromsinte hertig Erik för Al Isintet. Magnus svarade, då
han sporde begabberiet: ”jag skall nog en gång bota
drottning Sophias kittlar.”

Drottningen företog en resa till Danmark, för att besöka
sina anhöriga. Hennes yngre syster, prinsessan Jutha, som
en tid varit priorinna i Roskilds nunnekloster, men sedan
lefde på sina gods, var den skönaste jungfru på sin tid.
Efter Sophias hemresa, blef hon betagen af en oemotståndlig
lust alt återgälda systerns besök. Hon utrustade sig derföre
med ett ansenligt följe, och ankom till Sverige, ”lysande
liksom en engel från himmelrik,” såsom man sade. Men
konung Waldemar blef intagen af en häftig kärlek, så snart
han fick se den sköna svägerskan. Lättsinnig, som l*on var,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:38:34 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ghmlifh/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free