Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III. Det Lutherska tidehvarfvet
- 1. Gustaf den förste och hans söner
- V. Thure Jönsson Roos
- VI. Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elände med sin gemål, ån öfverge honom i olyckan, som
henne i lyckan följt. Hon irrade sedermera omkring,
förskjuten af sin stolla slägt, oéh dog slutligen i Gent i
Flandern. På hennes graf derstädes läses:
”Göm mig, du fredliga graf: göm nordens olyckliga drottning!
Sorglig var du mig, verld. Tack för ditt goda ändå!”
Återblick: Thure Jönsson. Mötet på Larfs hed. Måns
Bryntessons öde. Christierns återkomst. Herr Thures död. Christierns
slut. Drottning Isabella.
*
VI. DACKEFEJDEN.
På gränsen mellan Bleking och Skåne bodde en bonde,
vid namn Nils Dacke. Djerf och förslagen, hvälfde han
stora planer i sin själ. Gustaf hade behandlat Småländska
bönderna med stränghet för åtskilliga deras tilltag emot hans
fogdar. Deraf hade missnöje uppkommit. Dacke satte sig i
spetsen för dem, och böndernas mening var att ihjelslå och
utrota all adel. Från socken till socken, från skog till skog
vandrade hemliga utskickade nattetid, bespejande alla vägar
och uppmanande bönderne att slå ihjäl herremän och hofmän.
Kronan ville de gifva åt Sten Stures yngre-son Svante. Men
han förblef sin konung trogen. Detta uppror börjades 1542
och sträckte sig genom Wester- och Östergötland, ända upp
till Södermanland, Det gick så långt, att konung Gustaf
tänkte på att öfvergifva Sverige. Men då kommo frivilligt 2000
Dalkarlar med fulta vapen, för att erbjuda honom sin hjelp.
Detta trohetsbevis hugnade den bekymrade konungen. Han
tog alfvarsamma mått och steg. Hans fältö/verstar fingo
befallning att förfara med stränghet. Bland dem var Svante
Sture. Bönderna gåfvo sig, ju längre han framträngde.
Slutligen blef Dacke sjelf upphunnen och ihjälskjuten 1543, och
så slutades Dackefejden. En anledning till folkets missnöje
var också den, ått konungen sammannkallade en herredag i
Örebro 1540, der en arfförening uppgjordes, enligt hvilken en
af folkets förnämsta rättigheter, den att välja sin konung, af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 20 22:38:34 2020
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/ghmlifh/0214.html
