Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 3. De tre stora Carlarne - III. Carl XI:s förmyndare-regering och krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AOi|
wV9
Under förmyndare-regeringen förföll alltmer rikets
förvaltning. Flottan försummades, och af krigshären förgicks en
slot* d^l i elände, midt under freden. Äfven penningeverket
.förstördes, så att freden under sådana förhållanden var för
•Sverige förderfligare än kriget. De höga herrarne, som förde
förmyndare-regeringen, - trodde sig ingenting behöfva frukta af
den okunnige konungen, då han en dag sjelf skulle, tillträda
riksstyrelsen. Men till honom slöto sig några ynglingar,
bröderne Gyllenstjerna och Wachtmeister samt Erik
Lindsköld, hvilka väckte hos honom känslan för hans
konungsr-liga kall ocli ett hjellemod, värdigt fäderneslandets fordna
hjeltekonungar.
Det försämrade tillståndet inom landet förblef icke länge
.obekant för grannarna, och nya krig uppkoramo. Sveriges
förbund med konung Ludvig XIV i Frankrike invecklade det
i detta lands faror. Sveriges förhållande till Frankrikes
fiender blef också fiendtligt, och emedan konung Ludvigs
ärelystnad och ränker ingåfvo Europas öfriga makter farhågor,
förklarade Tyskland, Holland, Spanien och Danmark (1675)
krig äfven mot Sverige, hans bundsförvandt. Den gamle
fältherren Carl Gustaf Wrangel öfversändes liilt Tyskland med en
6tark hår. Han inryckte i Brandenburg. Jfen hans ohelsa
och ålfler förlamade hans företag. Svenska hären, anförd af
haits broder Woldemar Wrangel, förlorade’ vid Fehrbellin
(1675) en hufvuddrabbning och måste draga sig tillbaka.
Wrangel sjelf afled följande året på sitt gods Spiker på
Rii-gen och lemnade öfverbefälet åt Ottö Willielm Königsmark.
Denne försvarade sig tappert, ehuru förgäfves. Danskarne
land-stego 1678 på Riigen; men Königsmark slog dem i grund.
Likväl måste slutligen Svenskarne vika för öfvermakten, så
ått alla de Tyska provinserna blefvo intagna af fienden.
-Svenska flottan, som skulle öfverföra krigshärens qvarlefvor
till Sverige, strandade på Bornholm, der de, som icke
drunknade , qvarhöllos såsom krigsfångar, tvärtemot den uppgjorda
konventionen. Ett anfall, som Svenskarne från Liffland
gjorde på Preussen, misslyckades äfvenledes.
I Danmark hade konung Christian V efterträd t konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
