Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 4. Frihetstiden - I. Envåldsmaktens afskaffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid sammankallades en riksdag 1719. Der vid
antogs en ny regeringsform, enligt hvilken högsta makten
tillhörde rikets ständer. Drottningen måste afsäga sig alla
arfsanspråk på kronan, ehuru hon i hemlighet beklagade sig
deröfver och yttrade, att hennes medgifvanden stråfvade emot
Guds vilja. Men hon blef nu utkorad till regerande
drottning genom ständernas val. Konungamakten blef derefter
mycket inskränkt, och i rådet, som nu ånyo kallades
riksråd, skulle allt afgöras efter de flesta rösterna, livar vid
drottningen endast hade två röster. Sveriges konung var sålunda
endast president i rådet.
Baron. Görtz blef nu anklagad för sin förvaltning under
Carl XII samt, utan att få försvara sig, dömd till döden och
afrättad. Denna blodiga grymhet gjorde mycket uppseende,
och konung Gustaf III förklarade långt efteråt, i ett bref till
hans dotter, domen för orättvis.
Sveriges vigtigaste behof var nu att få fred. Men den
köptes endast med stora uppoffringar. En Engelsk minister,
Garteret, bedrog på det nedrigaste Svenska regeringen, som
också helt och hållet försummat alla försvarsanstalter och
med en ovärdig likgiltighet, gom till och med såg ut som
illvilja, lemnat landet så öppet, att en obetydlig Rysk styrka
härjade hela Svenska kusten, alltifrån Westerbotten till
Norrköping, hvarvid en otrolig mängd gårdar, byar och städer
brändes. Czar Peter hade, genom Görtz, erbjudit någorlunda
drägliga fredsvilkor, men den falske Engelsmannen afstyrkte
deras antagande och lofvade, att Sverige icke skulle förlora
en tums land af sina besittningar, samt att en Engelsk flotta
skulle komma för att hjelpa Sverige att återtaga hvad det
förlorat. Men sedan Carteret förmått Sverige att till
England afträda ett par Tyska besittningar, ankom den Engelska
flottan och användes, i stället för att bekriga Ryssland, till
att hota Svenska regeringen och tvinga henne till ett
afträ-dande af åndra Tyska besittningar åt Preussen. Sedan
England sålunda vunnit sin önskan att beröfva Sverige några
Tyska besittningar, förklarade Carteret, att nu fick Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
