- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
11

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 2. Underverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. Underverket.



Feberns lågor rasade i den unga flickans blod.
Hennes förut så milda och veka drag voro spända
med en vild liflighet. De blyga gasell-ögonen hvälfde
sig ångestfullt omkring, och sanslösa ord halkade öfver
hennes läppar. Men allt mera aftogo hennes krafter.
Hennes andedrägt blef allt mattare, och det tycktes
som den sista sucken snart skulle flyga ur hennes bröst.

“O, våra fäders Gud!“ jämrade sig modern;
“finnes då ingen räddning för vårt arma barn?“

Hasub hade tigande suttit vid bädden. Endast
en och annan suck ur hans bröst och en tindrande
tår i hans öga röjde hans faderliga sorg. Slutligen,
då han hörde den förtvifiade moderns fråga, sade han:
“Ännu återstår ett försök. Jag vill gå till den store
läkaren, Simons mästare.“

Så snart den gamle fattat denna tanke,
verkstäldes den. Han steg ned på gården, väckte en slaf,
som han befalde följa sig, och gick mod tysta steg
förbi främlingarnes gästrum ut i den mörka natten.

Modern fortfor att vaka vid sin dotters bädd.
Den djupa tystnaden afbröts endast af den med döden
kämpande flickans rosslingar.

Natten var redan nära förliden, dock hade ännu
ingen strimma af gryningen genombrutit dess skuggor.
Modern tillkallade en af sina slafvinnor. “Zalmona,“
sade hon, “gå upp i loftrumniet och se ut åt sjön.
Säg mig om du kan blifva varse fiskarenas eldar.“

Den mörka slafvinnan, en kraftfull etiopiska, gick
uppför den smala trappan, som ledde till den lilla, af
en altan omgifna kammaren på taket Sedan hon sett
utåt sjön, gick hon till altangallret och talade nedåt.
“Min fru,“ sade hon, “jag ser fiskarena återvända hem.
Deras eldar komma allt närmare.“

“Ser du vår granne, Simon, och hans båt?“
frågade modern från sitt rum.

Zalmona gick åter utåt sjösidan. Efter någon
stunds väntan sade hon: “Simon lägger just nu till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free