Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 5. Slafvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skarpa, och en arm, som höjde en klubba mot
Flavii hufvud, skildes af hans svärd från axeln.
Böfrarnes antal var emellertid betydligt. Under
striden hade några kastat eldbränderna på tältet. Den.
lätta duken uppflammade hastigt, och Zalmona
störtade ut med sin unga herrskarinna. En röfvare
fattade etiopiskan i det krusiga håret. Men Herigarii
klinga falde honom till marken. “Flyn undan,
slaf-vinnor, och rädden er, så godt I k un nen!“ sade han.
Zalmona skyndade med den sanslösa flickan ned
bland träden på bergets södra sida.
En atletisk gestalt, beväpnad med ett svärd i
hvardera handen, angrep emellertid den blödande
Flavius. Herigarius räddade likväl äfven denna gång
sin vän. Han slog svärdet ur röfvarens ena hand och
stötte honom med sin sköld för bröstet, så att han
tumlade utför bergshöjden.
Nu flydde de öfriga röfrarne. Men Herigarius
ilade efter dem. Deras anförare, hvilken fallit vid
foten af ett träd, blef der upphunnen och gripen af
den kraftfulle göten, som släpade honom fram till det
brinnande tältet. De öfriga röfrarne förföljde honom
likyäl, och då han nedkastade fången framför Elavius,
hveno flera pilar omkring honom. Ännu en af
slaf-varne genomborrades och endast en, utom Flavius och
Herigarius, återstod lefvande. “Låtom oss söka att
komma till Nasaret!" sade Herigarius. “Som vi
förlorat våra hästar, far vår fånge bära er, Flavius!"
"Men hvar äro slafvinnorna?" frågade den sårade
romaren.
"Vi få icke tid att söka dem!" Hastigt ryckte
han upp fången från marken, baud hans händer på
ryggen och lyftade Flavius på hans skuldror. “Drif
på vårt nya lastdjur!" sade han åt slafven. "Jag skall
försvara vårt tåg!"
Så nedstego de, förföljde af röfrarne, och närmade
sig det temligen aflägsna Nasaret.
Knappt hade emellertid Zalmona hunnit ned
mellan träden, förrän hon upplyfte sin unga herrskarinna
såsom ett barn på sin kraftiga arm och begynte springa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
