Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jedvar Jorsalafar eller Den förste korsriddaren från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det hans förra herres dotter anhöll att få visa sig
för mig.“
Riddaren stannade för några ögonblick i sin berättelse.
En sällsam känsla afspeglade sig i hans ädla drag,
då detta minne sväfvade fram för hans själ. I damens
öga tindrade ett skimmer, liksom hade en half tår
hastigt skymtat fram och upplöst sig i uttrycket af
stilla ömhet. Hon fattade hans hand, och han betraktade
henne ett ögonblick med ett slags förvirring,
liksom han vaknat ur en dröm. Han smålog
derefter kärleksfullt, tryckte en kyss på hennes läppar
och fortfor:
“Innan jag visste hvad jag skulle svara slafven,
var han försvunnen, ett förhänge undandrogs och en
skön gestalt inträdde, gnistrande af ädelstenar och med
ett ansigte, hvars rodnad sken som en aftonsol
omkring hela rummet; långsamt och med darrande steg
nalkades hon, utan att upplyfta de af långa mörka
ögonhår beskuggade blickarne mot mig. Jag intogs
af en sällsam förvirring och visste icke hvad jag
skulle göra; jag blef derför stillasittande. Hon kastade
sig i detsamma på knä framför mig och talade några
ord, som jag icke förstod; men då jag stod upp för att
lyfta upp henne, drog hon sig hastigt tillbaka i rummet
och slog på en gång upp sina stora mörka ögon mot
mig och gaf mig en blick, som tillika uttryckte både
stolthet och blygsamhet, och af hvilket jag kände mig
genomträngd intill djupet af mitt hjerta.
“Hon gjorde mig ett tecken att åter sätta mig,
och jag lydde hennes vink.
“Hon vinkade i detsamma åter, och ur nästa rum
hördes en ganska besynnerlig musik, som för mina
svenska öron ljöd obeskrifligt behaglig, ungefär som
man säger att Necken skall spela, då han vill locka
jungfrur och unga svenner i sjön. Då började den
hedniska flickan att dansa efter musiken, med så
sällsamma och lätta rörelser som hade hon haft vingar
eller hennes stora fladdrande slöja varit ett segel som
hållit henne sväfvande i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
