- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
111

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rade biskopen. “Jag skall fara dii och förmana honom
att fria till jungfru Richissa," tilläde han leende.

“Gör det,“ sade Birger; “i fall du träffar honom.
Men enligt de underrättelser, jag inhemtat, lär han
icke hafva rest till Ulfåsa, utan stryker omkring med
misstänkta och främmande personer. Jag kan icke neka,
att hans afresa i går förundrade mig, och jag skickade
derför Ingevald Folkesson efter honom. Bengt har
tagit vägen åt Appuna. Jag fruktar han har något
oudt i sinnet. “

Biskopen såg förundrad ut och skakade misstroget
på hufvudet. “Du kan aldrig tro,“ sade han, “att
Bengt skulle hafva något ondt i sinnet. Han är den
yngste af oss bröder och, liksom Benjamin bland Jakobs
söner, den frommaste. Men anförtro mig hvad du vet
och hvad du misstänker, så hoppas jag att kunna släcka
denna lilla oenighetsgnista, innan den uppflammar till
ett glödande brödrahat.“

“Du talar skarpt, broder biskop!“ inföll Birger
Jarl. “Men jag har alltid hos Bengt funnit
motsträf-vighet och egensinne. Jag fruktar, att han håller
med våra fiender. Hör om jag icke har skäl att tro
det. Här har i dessa dagar visat sig en pilgrim,
som, att döma af det stora, hvita skägget, tycks vara
en from munk. Men han åtföljes af en ung, skön
flicka, så att jag snarare har anledning att tro det
vara en förklädnad, hvarunder icke gerna någon
annan än junker Karl, min dödsfiende, kan gömma sig.
Han har nyligen hemkommit från Norge, sålt och
pantsatt sina egendomar samt utrustat alla sina
tjenare. Dererefter har han begifvit sig ut, som han
låtit utsprida, till Korsherrarne för att kämpa mot
lithauerna; men jag känner honom bättre: han
förehaf-ver säkerligen något annat anslag. Att Bengt ridit
för att träffa honom i går, det är lika afgjordt. Du
må srjelf döma!“

Jarlen slog med sin jernhaudske tvenne slag på
en sköld, som låg på bordet, och en tjenare inträdde
skyndsamt. “Kalla upp bonden från Appuna!“ befalde
jarlen. Den lydige tjenaren gick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free