Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hartwig Flögh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid vandrade de trenne bönderna inåt
landet till Taxiuge. Snart visade sig mellan skogens
stammar ett par svedjeland och en odalåker, vid
hvilken Peder Elfsons gård reste sina vältimradé gaflar.
Men mot den låga takfoten lutade sig en mängd vapen:
långa spjut, så nyss tillredda, att barken ännu
fläcktals satt qvar på skaften, och klubbor, som det syntes,
ännu samma dag tillhuggna af ekgrenar. Bönder, dels
med och dels utan vapen, trängdes omkring dörren.
Ur det lifliga hvimlet hördes ett sorl, likt en dof fors
på afstånd.
De trenne ankommande skyndade fram till gården.
De flesta bönderna kände sonen i huset, men
både fiskaren och vestmanlänningen betraktades med
en viss blanduing af nyfikenhet och misstroende. Ingen
oroade dem likväl, utan man lät dem genom den
sorlande massan , framtränga till stugans dörr, som stod
öppen. Sjelfva stugan, rymlig och fast timrad, var
nu uppfyld af folk, hvilkas hufvuden belystes genom
vindögat i taket. På en huggkubb hade egaren, den
gamle Peder Elfson, uppstigit för att kunna se öfver
samlingen och höras, då han talade. Hans öga flög
mot dörren och han upptäckte snart sin son och hans
följeslagare. Då ropade han: “Gen rum derborta,
gode vänner! Nu är Styke här, som jag kan se. Kom
fram, kom fram, gamle Styke! Yi ha mycket att fråga
dig om.“
Nu rörde sig massan af långhåriga hufvuden likt
en upprörd sjö, och genom den framgungade de trenne
männen till huggkubben. Eskil yttrade några ord
till sin far, och denne ropade:
“Mina vänner! Här är en vestmanläuning. Låt
oss först höra hvad han har att säga. Stig upp här,
danneman, så kunna vi alla höra dig!“
Med dessa ord nedsteg den gamle, medan
främlingen intog sin plats på den enkla talarestolen. Utan
omsvep böljade mannen:
“Redelige södermanlänningar och rekarlar! Eder
alla helsar jag från vår trofaste dalahöfding och
anförare, Engelbrecht Engelbrechtsson. Han har nu med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
