Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hartwig Flögh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som flyr der borta på skutorna! Skicka genast en skur
med pilar efter honom, gossar!“
Ett vild t skri höjdes af de förbittrade, och en
svärm pilar flög hvinande i luften. Men skutorna
hade alltför stort försprång. Herr Hartwig och hans
folk skrattade endast åt den van mäktiga harmen.
Äfven från andra sidan af slottet, der Peder
Elf-son låtit resa stegar och bestiga raurarne, möttes de
stormande af rök och lågor. De hade snart
öfverty-gat sig att slottsfogden stuckit borgen i brand innan
han lemnade den. Derföre drogo sig bönderna
tillbaka och samlade sig rundtomkring för att betrakta
den förfärliga branden.
Endast en yngling ville icke följa dera. Det var
Elof. Han kastade ifrån sig sin båge och grep en
yxa, med hvilken han rusade in genom den nyss
upphuggna slottsporten i de nedre våningarne, der ännu
ingen rök formärktes.
Det dröjde icke länge innan Thyra försvann från
det brinnade tornet. Hade hon med flit blifvit
lem-nad af den flyende fogeln eller hade hon, utan att
kunna göra sig begriplig för hans folk, af dem blifvit
undandrifven, medan de bortsläpade allt redbart, som
fanns i borgen? Algot Månsson, djupt upprörd af
hennes åsyn, kunde icke för sig utreda detta
förhållande, om han också haft ledighet att närmare
öfver-väga det. Han måsto se till att hålla ordning på
folket, som började blifva oroligt och knota öfver att
de icke fått knäcka fogden, enligt hvad de mumlade
sinsemellan.
Emellertid tog elden alltmera öfverhand. Den’
ena glmggen efter den andra utkastade en ström af
rök, och eldhvirflar begynte att blanda sig i röken.
* Då visade sig, omgifna af de fräsande flammorna, på
en gång Elof och Thyra på slottsmuren. Huru han
funnit henne var obegripligt, men båda störtade fram
till ett hörn af muren. Efter dem rusade den vilda
branden, och framfor dem låg en brant stupa.
“Sätt dit en stege!“ ropade Algot Månsson, som
varseblef dem, och störtade fram för att hjelpa dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
