Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonkast dit uppåt, uppreste sig häftigt ooh visftde
den yttersta oro. “Ha! Göran Persson sofver icke,
märker jag!“ sade han. “Dessa blodiga märken båda
intet godt. Men vi få väl höra,“ tilläde han,
qväf-vande sin känsla och lugnande sitt sinne; “emellertid,
hvad tycker jungfru Gundborg om vår stad?“
Men på Hästsko hade åsynen af de ohyggliga
afrätts- och tortyr maskinerna gjort ett grufligt intryck.
Han vände bort ansigtet, och en hemsk känsla spände
sig iskall omkring hans hjerta.
Gundborg hade blifvit skrämd af Sturens oro,
men då hon hörde hans lugna fråga, vände hon åter
sina blickar rätt fram på staden. Närmast låg
Grå-munkeholmen (nu Riddarholmen), starkt befastad med
murar och torn, öfver hvilka de gamla
klosterbyggnaderna höjde sina mörkgrå dystra massor. Bakom
denna holme syntes de tätt sammanträngda
gräsbe-växta taken af den egentliga staden; och öfver dem
höjde sig det gamla, fasta slottet med sitt ryktbara
torn Tre Kr orm’ eller Kärnan, liksom en gammal
kämpehöfding, med mörk och tankfull uppsyn, vid
första anblicken utmärker sig bland de öfriga krigarne,
som lägrat sig tillsammans vid en aftonbrasa. Det
hela hade icke den majestätiska karakter af storhet
och prakt, som det herrliga Stockholm nu erbjuder,
med sina ljusa byggnader, stora fönster och talrika
kyrktorn, men det ingaf då, med sina murar och små
gluggar på husen, ett intryck, som påminde om en
sammanträngd kraft, en fasthet, som bestått för så
många åendtliga anfall och belägringar.
Den unga flickan, som icke var van att beskrifva
sina känslor, emedan hon icke lärt att tänka öfver
dem, öfverlemnade sig tigande åt det mäktiga
intrycket, och glömde helt och hållet, för åsynen af den,
af aftonrodnaden krönta’ hufvudstaden, honom som satt
vid hennes sida. Han, som flere gånger sett denna
utsigt och var hemma inom dessa murar, hvilka
före-kommo en ovan främling, särdeles en, som var
uppfödd på den fria landsbygden, som ett fängelse, hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
