Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörkt omkring mig. Jag tyckte som jag skulle dö.
Då kommo Gunilla och Anna in, hand i hand, och
det blef ljust, medan de sågo på mig. Ett raildt och
vänligt leende sväfvade på min drottnings bleka
kinder, och med den oemotståndliga godhet, hvarmed hon
vet att röra hvarje meuniskohjerta, lade hon Annas
hand i min. Anna föll på knä vid sängen, tyckte jag,
och ett par tårar rullade utför hennes kinder. Då
hörde jag ett hemskt dån omkring oss: drottningen var
försvunnen, och Anna och jag voro ensamma. Men
det dånade allt högre och högre: slutligeu inföllo
fönstren och dörrarne, och eldslågor inträngde. Jag
sprang upp, tog Anna i mina armar och ville störta
ut med henne. Men i flammorna rörde sig rysliga
gestalter och höggo med långa svärd och hillebårdar
efter mitt ansigte. Jag nedlade Anna på min mors
säng och ville draga mitt svärd. Då stodo fienderna
tätt på lifvet på mig, och från alla sidor kände jag
mig genomborrad af deras klingor."
“Det var verkligen en ruskig dröm,“ sade Brahe,
skrattande. “Du lär väl nu inte mer kunna vara
munter och glad ett ögonblick i dag. Men det är
sannt; vill du höra, hvad jag drömde i natt? — Jag
tyckte jag såg herr Göran stadd på resa till Stockholm,
belastad med en ofantlig börda. Det var en korg, så
stor som han sjelf. Jag frågade honom hvad han bar
i korgen, och då han ganska artigt Öppnade locket,
fick jag se, att han packat in sitt eget hufvud, för att
icke skada det på vägen. Den drömmen är väl
ungefär lika ruskig som din; men den är af god betydelse.
Raskt, broder! Laga att du får träffa Anna och språka
med henne om hofvet och allt, som kan roa henne.
Jag märker nog, att en olycklig älskare är ett
särdeles föremål för fruntimrens välvilja, och om jag
någon gång skall fria, skall jag sannerligen komma
ihåg att spela en sådan roll. — Det kunde väl hända,
att jag fick spela den på fullt allvar.*1
“Så kom då!“ afbröt Liljensparre, “vi skola skynda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
