- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
519

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon nu fallit i onåd; men annars är hon en af de
mina. Henne kan du väl tala vid om våra saker.
Hon vet allt, men hon förstår icke rätt att skicka sig.
Farväl, min käre Palmerus! Jag skall icke glömma
dig, var du säker om det!“

Vid dessa ord nedsteg hertigen i en slup;
rod-darne sköto genast ut, och med stor skyndsamhet flög
den välbemannade farkosten bort.

Då Palmerus återvände till slottet, såg han
jungfru Beata Bese nedföljas till stranden af ett par
hof-betjenter, som buro hennes saker, till en liten båt, i
hvilken hon bortfördes till Stockholm, ett helt annat
håll, än dit hertigen for.

I det lilla rum, som var bestämdt att herbergera
Anna Posse och Anna Reibnitz, inträdde de båda unga
tärnorna sent om natten.

“Så kom då, syster!“ sade den äldre, svenskan;
“ändteligen få vi då hvila oss. Det har varit en
märkvärdig dag. Men säg mig, Anna! Vill du gifva mig
förtroende om ditt hemlighetsfulla bref?“

Blygt rodnande framtog schlesiskan brefvet ur sin
barm, der hon omsorgsfullt förvarat det. “Gerna,
gerna, min bästa Anfla!“ sade hon. “Skulle jag väl
kunna hafva någon hemlighet för dig? Läs det sjelf,
eller vill du, att jag skall läsa det för dig?‘f

“Ja, låt mig höra!" svarade Anna Posse och satte
sig på sängkanten (det fanns ingen stol i rummet),
medan Anna Reibnitz gick till fönstret, ooh vid skenet
af den klara Augustinattens måne, uppvecklade brefvet
och började åter öfverskåda dess innehåll. Hon
öppnade just de hulda läpparna för att uppläsa det, då
en plötslig rörelse öfverraskade henne, tårar framträdde
ur de sköna ögonen och orden qväfdes på hennes
läppar. “Nej, jag kan det icke, Anna!“ framstammade
hon slutligen och räckte brefvet åt sin vän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free