Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fader Blasii digra kroppsmassa och kastade den för
befalliafvarens fötter.
“Nåd! Nåd! Nådigaste hans nåd!“ ropade Blasius.
“Fräls mitt barn, fräls min Maria! Jag vill gerna
betala allt hvad jag eger, bara ni frälser henne !“
“Alia! Derborta på klippan ha vi skönheten i
röda klädningen!“ ropade Czarnkowski. “Är det din
dotter, gubbe ? Hvem står der bredvid henne ? Ro dit,
gossar! Yi måste frälsa henne: hon skulle ju annars
frysa och svälta ihjäl der på sin klippa.“
“Gud välsigne er!“ inföll Blasius. <cJag vill gerna
betala hvad helst ni fordrar i lösen för mig och henne
och mitt folk.“
“Tig ni med er lösen, dumma tölp!“ svarade
polacken. “Hvarför lyder ni inte örlogssignal med er
jakt? Hade jag gjort rätt, så skulle jag endast skjutit
er i sank, och dermed väl.“
Fader Blasius vågade ingenting invända, och
båten närmade sig Svanklippan, från hvilken Nils
Christerson alltjemt tigande betraktat den.
“Maria!“ utbrast han slutligen, “vill du, att vi
gifva oss åt polackarne, eller skall jag försvara dig
till sista blodsdroppan? Om de våga lägga till här,
så skall jag just i sjelfva bränningen krossa deras båt
med en stor ston.“
“Ack, min far!“ suckade hon och vred händerna.
“Ja, din far är hos polackarne,“ svarade han,
efter en liten tystnad.
Hon stirrade tigande utåt den gungande
hafs-ytan, på hvilken fienden nalkades.
“Maria!“ sade han, och hans blickar glänste,
“Maria! vill du dö?“
Hon knäppte händerna tillsammans och såg på
honom med ett uttryck af den innerligaste känsla af
Ömhet och stilla försakelse, liksom hon velat helt och
hållet anförtro sitt lif eller sin död i hans händer.
Men i hans bröst kämpade mäktiga känslor med
hvarandra. Skulle han våga öfverlemna den varelse, som
han aktade för det heligaste på jorden, åt högmodiga
fienders nåd? Hans stolthet hviskade: nej. Eller skulle
Mel lin, Noveller. II. ^ 2
njOOQIC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
