Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIA DUNDER.
11
den simmande ynglingens hufvud öfver den närmaste
vågen. Czarnkowski kastade genast sjelf ett tåg till
honom, och hjelpte honom lyckligt ombord.
“Nu gossar! Hurtigt tillbaka!“ befallte
befälhaf-varen och gaf den andra signal att göra detsamma.
Då’ alla återkommit om bord på örlogsskeppet,
kastade den stolte polacken sin våta pels af sig, och
i sin långa guldbroderade skarlakansrock, skön som
en furste, ställde han sig, med handen på sitt gyllne
sabelfäste, framfor stormasten.
“Fören de fångna hit fram, jag vill döma dem!“
ljöd hans höga stämma, och ur hans välbildade
anletsdrag talade stränghet och vrede.
Darrande ställde sig Blasius, hans dotter och de
båda drängarna framfor honom. Endast Nils
betraktade honom med lugn och stolt uppsyn.
“Hvem af er förde jakten ?“ frågade han skarpt.
“Jag!“ svarade Nils.
* “Och du vågar trotsa en örlogsman, pojke ?“ röt
den förbittrade, Udu vågar trotsa din egen konungs
flagga, och vägra att lyda mina signaler. Bort med
honom! Ned i det djupaste rummet af mitt skepp!
Smid honom i jern! Det fins väl någon stadsport i
ert fördömda Stockholm, öfver hvilken man kan spika
hans upproriska hufvud!“ Han vinkade, i ett ögonblick
greps och bortfördes ynglingen af de vilda polska
hejdukarne.
Maria kastade sig för polackens fotter: “Nådige
herre!“ bad hon, “straffa icke honom, som är
oskyldig! Det är jag, som har bragt både honom och min
far i denna olycka. Jag besvor dem båda att fly,
och de gjorde det för min skull. Skona honom, nådige
herre, och låt mig få lida hvad jag fortjent!“
“Du förstår dig icke på sjömansbruk, flicka!“
sade Czarnkowski, hvilkens stränga uppsyn ansenligen
förmildrades, under det hans ögon med allt större
välbehag fastade sig vid den knäböjandes sköna gestalt»
“Du är oskyldig; men den som ger sig till hafs, utan
att lyda eller känna hafvets seder, han stånde sitt
kast! Gå du med din far i kajutan! Er skall intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
