Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans andra tron i Sverige, och för att gifva
sven-skarae ett begrepp om rikedomame på polska sidan
om Östersjön, än i hopp att kunna uträtta något stort
och afgörande för den fromsinte beherrskaren. Aldrig
hafva främlingar på svensk jord vågat uppslå) ett
rikare läger, än det som hvimlade af den polska
magnathären och snarare tycktes med slösande prakt i
rustningar och prydnader vilja förblända de förvånade
svenskames ögon, än med tapperhet och hj el tedygder
aftvinga dem fruktan och vördnad. Hela skådespelet
föreföll likasom en trollsyn från en annan verldsdel,
så ovanliga, så asiatiska ?ågo framlingarne ut, med
sina rakade hufvuden, i sina dyrbara pelsar, långa
guldbroderade skarlakansrockar och gula stöflar.
Dagen efter härens ankomst och landstigning
strömmade en mängd af Stockholms innevånare till
polska lägret, och de förnämsta bland dem trängdes
om att inbjuda de unga furstar och woiwoder, som
voro härens anförare, till sina hus och bevisa dem all
möjlig gästfrihet och vänskap, medan stadens ynglingar,
och till och med några äldre af borgerskapet,
betraktade främlingarne med misstrogna och hotande blickar.
Till den unge furst Czarnkowskis mångfärgade
tält, hvars förgyllda stänger buro fladdrande
silkesdukar till flaggor, skyndade den välmående fader
Blasius Dundee och blef genast insläppt. Han bugade
sig ett par gånger ganska djupt, tills den unge fursten
med vänlig nedlåtenhet fattade hans hand och frågade
huru han befann sig efter resan. Då började fader
Blasius ett vidlyftigt tal om sin och sin dotters
tacksamhet för all den välvilja fursten visat dem, samt
isynnerhet hans nådiga godhet emot den stackars
Nils Christerson, hvilken äfvenledes ville betyga
honom sin tacksamhet för det han genast blifvit fri
igen vid ankomsten till Stockholm. Den välmenande
fader Blasius slutade med en ödmjuk anhållan, att
hans polska nåde täcktes hedra hans hus med ett
besök, och, så framt han fann det värdigt sin person,
taga sin boning der, under den tid han dröjde i
Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
