Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då gaf polacken en vink åt sin svit att återvända till
lägret, medan han sjelf följde sin värd in uti hans rum.
Med en förnyad känsla af välbehag återsåg den
lysande främlingen en flicka, som redan allt ifrån
första ögonblicket gjort intryck på honom. Hennes
blygsamma helsning och den hjertliga höflighet,
hvarmed hon emottog honom, gåfvo henne ett enkelt och
ljuft behag, som så mycket mer intog och förvånade
honom, som det var nytt för den, som förut väl
endast var van att umgås med sitt lands förnämsta
och mest bildade skönheter.
Polacken gjorde besked för sig ur den med spanskt
vin fyllda välkomstbägaren, men tycktes likväl mer
road af samtalet med Maria och hennes blyga
yttranden, än af fader Blasii muntra infall och täta
uppmaningar att dricka.
“Jag kan alldeles icke finna eder stad så
välbe-lägen, som man prisat den för mig!“ yttrade han
bland annat. “Den ligger ju helt och hållet omgifven
af berg och skog, liksom den vore belägen i en vild
ödemark. Nej! Ni skulle se Warschau och de sköna
slätterna deromkring! De äro jemna som en omätlig
sjö, och den ståtliga Weichseln slingrar sig förbi vår
hufvudstad såsom en silfvervåg, på hvilken allt hvad
vårt land eger skönt och dyrbart ditflyter. Der kan
man se och ses, så långt ögat räcker. “
“Vi svenskar behöfva icke ses så långt och vilja
ej heller så mycket se,“ sade Maria småleende, “vi
älska mera omvexlingen af berg och dalar, än de
tröttande slätterna; och hvad eder flod beträffar, ha vi
här vid Stockholm den sköna Mälaren, hvars tusen
holmar, fulla med löfskog och ängar och byar och
kyrkor, väl icke behöfva frukta för jemförelsen.“
“Ni glömmer* det förnämsta Stockholm eger,“ sade
polacken artigt, “en försvararinna, som ensam skulle
gifva det ett omätligt värde
“Hm! Hm!“ yttrade fader Blasius, “ni menar
tornet Tre Kronor? Ja, det är visst, att mången dansk
har stött sitt hufvud blodigt emot dess gamla murar!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
