Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han förde sin bägare till läpparna och yttrade
kallt: “Jag skall undersöka den saken i morgon och
låta straffa den som är brottslig. “
“Hm! Hm!“ vidtog fader Blasius, icke utan
förlägenhet; “det är bäst att icke mera tala derom
förrän i morgon. Kom och drick med, Nils! Men
nämn ingenting mer om den saken.“
Nils tycktes icke rätt väl till mods vid polackens
åsyn, men denne vinkade nedlåtande till honom att
komma närmare, och sade: “Frukta icke, unge man,
jag vill er intet ondt!“
Utan att svara ett ord, men med en blick som
var skarpare än man kunde väntat ur hans milda
ögon, satte sig Nils vid bordet, der Maria, oförmärkt
och liksom i tankarna, ställde framför honom en
bägare, hvilken hon sjelf fyllt.
“Nå, det fagnar mig att återse er!“ vände sig
Czarnkowski småleende till ynglingen: “Ni är en rask
sjöman, och ni har nu fått af erfarenheten litet begrepp
om örlogssederna. Vill ni gå i min tjenst, så skall
ni genast få stå och befalla vid styret på min
Bres-nowina, i stället för att ligga bunden och nedpackad
i mörkret på hennes botten. Er skål, unge man!“
Nils ömsom rodnade och bleknade, medan alla
de öfrige närvarande med bistra ögonkast yttrade sitt
missnöje emot polacken. Fader Blasius tog till ordet:
“Jag anhåller att ni värdigas, stränge herre, glömma
det framfarna liksom vi hafva glömt det; ty
visserligen hade eders nåde bort finna, att en så liten jakt,
som min lilla, hvilken t eders nåde behagade skänka
åt Necken, icke kunde hafva ondt i sinnet emot en
hel flotta. “
“Det förstår ni icke!“ af bröt polacken och
sammandrog bistert sina ögonbryn. Vinet hade icke varit
utan sin verkan på hans nerver, och han slog bägaren
i bordet så att det blef en stor bugla i botten. “Jag
kan nog märka,“ fortfor han, “att här i landet icke
råder mycken ordning och skick. En liten jakt vill
icke stryka för en örlogsman, och en bonde eller bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
