Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h af van de för deras sjelfsvåld och våldsamma
otidigheter. Dessa, som derföre trodde sig ega frihet till
h varje vanart, tillställde idel oroligheter i staden,
så att ur det skimrande lägret på Waldemars-ön lika
mycken oro, om icke fara, som från en egentlig fiende,
uppväcktes i staden. Emellertid voro stadsboarna
långmodiga och fördrogo allt öfvervåld och hån till
det yttersta, ehuru de slutligen blefvo tvungna att
försvara sig mot de öfvermodiga.
Czarnkowski, som af sin värd omfattades med
välvilja, sökte på allt sätt att motsvara den, ehuru
han icke underlät att visa sitt förakt för de öfrige
borgarne. Han bevisade i synnerhet Maria den
noggrannaste uppmärksamhet och artighet, hvilket hon
sökte undvika men hennes far ansåg med särdeles
välbehag, i synnerhet sedan han fått veta att
Czam-kowski var mera rik än föiftäm och högättad.
“Herr Czarnkowski!“ sade fader Blasius en afton;
“ni lärer förmodligen ega ett vackert hus och en
skön brud i Warschau, tager jag mig dristigheten
att gissa. “
“Jag har ett skönt hus,“ svarade polacken, med
en blick på den rodnande Maria; “men det står tomt,
medan det saknar sin skönaste prydnad, en älskad
brud. Mången gång har jag drömt om huru jag
dit-förde en huld, utländsk flicka: men jag känner ingen
som vill skänka mig sitt hjerta.“
“Åh! hvem skulle icke skänka sitt hjerta åt en
så ung och skön herre, som ni.“ inföll fader Blasius:’
“Ni behöfver blott välja, och jag är säker på att ni
vinner hvilken brud ni behagar.“
I detsamma öppnades dörren och Nils Christerson
inträdde; han stannade vid dörren med hatten i
handen, och tycktes vilja säga något, men det felades
honom dristighet dertill.
Maria, som genast vid hans första anblick såg
att han hade något mindre angenämt att berätta,
faste på honom en ångestfull och bedjande blick, men
han upplyfte icke ögonen emot henne, utan började
långsamt: “Herr Czarnkowski! Edra tjenare hafva nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
