Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då uppflammado ännu en gång lampan. Det matta,
bleka skenet skälfde liksom döende på föremålen. I
detsamma som flickan sänkte sig ned i bädden tillbaka
och svepte det lätta täcket om sin gestalt, slocknade
det lilla ljuset, och natten utbredde sina vingar öfver
den inslumrande. I de nattliga skuggorna gömde sig
dock himmelska englar, som nedblickade med kärlek
på den bevakade oskuldens heliga ro.
Uti sin stuga vid skenet af brasan satt en senare
afton vid ett stort bord den fromme, åldrige
kyrkoherden Hattulanius, läsande och begrundande något
kapitel i sitt Novum Testamentum. På hans af
silfver-hår beskuggado panna hvilade tunga bekymmer, tycktes
det, och endast den gudomliga kraften af det heliga
ord, som sysselsatte hans tankar, förmådde ingifva
och bibehålla lugn och tröst i hans hjerta. Hans
boning var så torftig och enkel som hans drägt och
de många tomma hyllorna på spiselväggen röjde att
hans, genom hans hustrus noggranna hushållning,
sammansparda förråd åtgått till de betryckta
sockenboernas understöd i den hårda tiden. Den gamle
lutade hufvudet i handen och lyssnade till blåsten,
som susade omkring gårdsknutarna, då hastigt några
hårda slag hördes på dörren.
Just som den ålderstigne prestmannen uppsteg, för
att öppna den för sina gäster, instörtade ur kammaren
hans hustru och hejdade honom med ängslig ifver.
“För Guds skull, käre Andreas, öppna icke!“
skrek hon. “Det kan vara landstrykare eller kossacker
eller ryssar — eller tjufvar och röfvare.“
“Hvad tänker du på, Sara!* avarade gubben. “Det
må vara hvem det vill, så öppnar jag i Guds namn!
Är det någon som behöfver skydd i ovädret, så må han
hålla till godo hvad vi kunna bjuda. Är det fiender,
så anförtro vi oss i Herrans hand; — det skulle endast
ännu mer reta dem, om vi icke öppnade med godo.“
“Låt opp!“ röt en förfärlig stämma utanföre;
“låt opp, eljest skall det förbannade trärucklet stå i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
