- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
38

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Här hade nu, till de begge prestdrängaxnes stora
förskräckelse, ett dussin knektar tagit hela långsidan
af pörtet i besittning. De hade på golfvet ordnat
sina sadelpackningar i rad till hufvudgärd, och
der-öfver samt till bädd utbredt en hop fårskinn, som
hangt till torkning i prestens pörte. Derofvanpå
hvilade nu, liksom en tät rad af hotande kanoner
vid en skeppsreling, de vilda krigarnes liggande, men
likafullt ordnade led.

En af dem, en rödskäggig tysk, låg dock icke
ibland dem, utan stökade omkring i stugan, ifrigt
sysselsatt med tillredelserna af måltiden, som bestod
af ett får, hemtadt ur prestens eget fårhus.

Hattulanius vågade ingenting invända emot $et
sjelftagna begagnandet af hans gästfrihet, utan vände
sig med mycket lugn. till den utländske kocken, önskande
honom och samtliga Lans kamrater en smaklig måltid.

Tysken nickade tigande.

Då kallade presten fram \sina begge drängar, som
helt häpna hade dragit sig tillbaka i en vrå af stugan,
derifrån de betraktade de tilltagsna främlingarna.
Den . ene af dem blef nu skickad att hemta en stor
bytta med öl, medan den andre fick befallning, att
icke lemna de främmande ensamma. Presten hoppades
att ett vittnes närvaro åtminstone skulle hindra dem
att vara våldsammare, än de nödvändigt behöfde.

Gubben tilltalade derefter tysken ånyo och
frågade honom hvarifrån hans gäster kommo.

‘’Från Nowgorod!“ var svaret.

“Hvar har er anförare fått sitt sår?“

“Vid Nowgorod.“

“Hvart ämnar han resa?“

“Till Nowgorod.“

Presten blef icke mycket klok af den illslugt
plirande ryttarens korta svar. Han kastade ännu en
pröfvande blick på den hvilande raden af de öfrige
ryttarne, och efter någon öfverläggning fann han att
de allesammans voro utlänningar, förmodligen värfvade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free