Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ga nu mitt barn! Jag är trött! Sof sött och lu*nt
ileiena !“ ° *
Hans skäggbeskuggade läppar vidrörde sakta
hennes panna, och han lyftade henne vänligt ned
fran gitt knä.
* , Ho“ fäfte oen besynnerlig bäfvande och dock
tveksam blick pa honom, i detsamma den’ gamla frun
skyndade att räcka henne handen och föra henne
oort till det inre rummet.
Det var redan midnatt.
,o, o’ den lilla kammaren slumrade de
oada gamla pa nagra bolstrar, som gumman der bäddat,
Helena var ännu vaken i sin paulun och lyssnade
tankfuU Det var tyst i rummet utanföre, der den
Hammande krigaren och hans betjent sofvo. Det var
tyst pa garden, der en af ryttarne blifvit ställd
så-som post utanför dörren.
Helena reste sig sakta upp för att se ut.
kammarfönstret var icke vändt inåt gården, utan emot en
8 ®S®Park> som pa foga afstånd från byggningen gömde
sallsamma skuggor emellan sina väldiga stammar. Ett
Klart mansken målade starka dagrar på furarnes
gestalter,, och det var ljust utanför den lilla kammaren,
Ufcsom pa en väl upplyst skådeplats.
Da smög sig en ung krigare försigtigt ur skogen
°c nalkades fönstret. Han såg sig noga omkring, för
att icke blifva röjd af posten, som gick på andra
si an om byggningen. En svart pudel, som han ledde
med ett snöre, för att icke låta den röja sig, följde
honom orolig men lydig.
Han kom så nära att han lutade sitt ansigte mot
onsterrutorna och bemödade sig att se in i kammaren.
Lätt, ohörbart, som en ande, smög flickan, sedan
on svept en stor halsduk omkring sig, ur sin bädd.
t’ w ^ v^c^a lättsöfda gamla, sväfvade hon
, 1 ^em- Hon lutade armbågarne emot
fönster-armen,^ öch de snedt fallande månstrålarna follo
snö-ayita på hennes panna och bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
