Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är således eders höga nåde, som hädanefter
kommer att befalla öfver kronans inkomster i denna
socken. Jag önskar eders nåde af allt hjerta lycka
och välsignelse, och hoppas att eders nådes inkomst
af de förlänade godaen skall med tiden blifva större
än den var under salig enkefruns tid. Emellertid
måste jag underrätta eders nåde, att allmogen är hårdt
skattlagd och att den sista ryska härjningen medtagit
kralfterna, så att folket behöfver tid för att kunna
repa sig och utgöra sin tunga. Dertill är sjelfva gården
Anjala uppbränd af fienden, så att eders nåde torde
derföre kanske anse för bäst att bortpakta inkomsterna,
hvilka jag, i fall eders nåde täcktes antaga mitt
tillbud, ordentligen och noggrant skall åtaga mig att
hålla eders nåde tillhanda/4
Sedan fogden slutat sitt tal, vände sig öfversten
till sin betjent: “Låt sadla min häst. Två raan följa
mig. De öfriga qvarblifva här. Ni visar oss vägen,
befallningsman !u
Öfverstens ton och uppsyn voro i sjelfva verket
sådana, att det aldrig dröjde länge, innan han blef
åtlydd.
Då öfversten återkom från sin rid t, och med
krigisk ledighet galopperade in på prestgårdens tomt,
möttes hans ögon af Helenas sköna gestalt, som stod
lutad emot dörrposten och betraktade honom. Öfver
hennes ljufva ansigte sväfvade ett drag af smärta,
som förut varit borta i flera dagar, och den helsning,
hvarmed hon emottog honom, uttryckte en stoltare
värdighet, än han förut sett hos henne.
Han hoppade lätt af sin häst och nalkades. Då
framträdde äfven kyrkoherden och hans fru på
för-stugutrappan, med en uppsyn af köld och fruktan,
som småningom aflägsnat sig, alltifrån hans
ankomstdag, men nu tycktes dubbelt främmande återkommen.
De bugade sig för honom liksom af tvungen
under-gifvenhet.
Öfversten kände hastigt en varm fläkt öfver sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
