Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröst häfde sig våldsamt, och det var svårt att veta,
antingen det var en bruds naturligt upprörda
sinnesstämning, eller något särskildt i hennes hjerta, som
uttryckte sig i den bäfvandes uppsyn.
Äfven öfversten var öfverraskad; men konungen
sköt hastigt sin stol från bordet: alla fbljde hans
exempel, och kyrkoherden bötjade läsa en lång bordsbön,
hvaruti han äfven inneslöt förbönerna för öfverheten.
Under tiden hunno den unga bruden och hennes
blifvande make sansa sig. Helenas blick blef säkrare
och strålade af blyg ömhet emot sin brudgum; men med
en besynnerlig ängslan irrade den emellanåt omkring
i rummet, liksom hon sökt någon. Öfversten hade
blifvit fullkomligt lugn, och fastade blickar, fulla af
välvilja och kärlek, på henne. Han tycktes nöjd med
öfverraskningen. De främmande gästerna hade funnit
hela uppträdet märkvärdigt. Isynnerhet den unga
Margaretha, som genast erbjöd sig att blifva brudtärna.
På en vink af konungen, framdrog en af hans
pager öfverstens dyrbara skrin på golfvet. Konungen
utbredde sin kappa deröfver, fattade brudens hand
och befallde brudgum och prest att framträda till det
i hast gjord# altaret, dit han sjelf ledde bruden.
Kyrkoherdens stämma darrade, men både
brudgum och brud, då de tillspordes om de älskade
hvarandra i lust och nöd, svarade tydligt ja. Men när
de, efter att hafva sjunkit på knä under välsignelsen,
åter uppstodo, hade bruden utbrustit i gråt, och. kunde
icke hämma sina tårar.
Först lyckönskade konungen det unga paret;
derefter hans öfriga följeslagare och den gamla Sara.
Under detta inträdde konungens trenne pager,
som i den inre kammaren skulle bereda hans
nattläger. Den svarta pudeln fbljde dem; men då det
trogna djuret sprang igenom rummet och varseblef
bruden, skyndade det vänligt till henne, liksom för
att också med sina smekningar helsa henne.
Hon såg upp med ett hastigt uttryck af
förskräckelse ; men de bugande pagerna gingo skyndsamt in i
kammaren, och ingen utom hon — och kanske konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
