Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evert Cronlood, öfverstelöjtnant vid ett af de
svenska regementena, var befalhafvare för 150 man,
hvilka blifvit förlagda såsom besättning i staden
San-domirs slott. Detta slott höjde sina väldiga murar på
en klippa vid stranden af den breda Weichseln, icke
långt från denna flods sammanflöde med Sanfloden.
Det var ett gammalt faste, fullt med minnen och
segertecken efter polska ädlingars fordna inbördes fejder
och bragder. Dess höga tinnar, från hvilka en svensk
fana svajade, erbjödo en vidsträckt utsigt öfver
slättlandet, genom hvilket Weichseln och dess bifloder
slingrade sina bugter mellan skogar, sädesfält och
sumpiga kärr. Uppför floden, som sköljde borgens
af naturen bildade grundmur på den ena sidan, kunde
man fördas upp till det rika, af forntidsminnen prydda
Krakau, och utför floden till bufvudstaden Warschau.
Emellan dessa begge hufvudpunkter underhöll Cronlood
från sitt borgfaste den beständiga gemenskapen. Yid
vestra och södra sidorna af borgen låg staden
Sando-mir, ehuru endast bebodd af 3,000 invånare, likväl
försedd med ett aktadt läroverk och flera offentliga
inrättningar, hvilka bevisade att staden var betydande.
Den omgaf borgen i en halfcirkel. De särskilda husen
höllo sig på ett litet afstånd, liksom af vördnad, från
slottet, der alltid dess beherrskare, han måtte vara
vän eller fiende, hade deras öde i sina händer.
Utanför staden sträckte sig väl odlade sädesfält, intill dess
de möttes af omvexlande skogar och åkrar, österut
hade man från Sandomirs borg den vidsträcktaste
ut-sigten. Man såg det låga kärrlandet mellan Weichsel
och San, begränsadt på båda sidor af dessa begge floder,
som bildade ett hörn icke långt från Sandomir. Dutta
kärrland utbredde sig i söder ända bort till
Karpa-theraa, hvilkas gråblå, dimlika toppar syntes vid
horizonten. Hvarthän man kastade ögat, såg man
tornspetsar af byarnas och städernas kyrkor uppskjuta
öfver slätterna.
Hela vintern mellan 1655 och 1656 hade den
svenska besättningen bebott det åldriga slottet.
Sven-Mellin, Noveller. II. 0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
