- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
129

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snart det lätta och oförsagda sätt att vara, som var
henne eget! “Ni vilf återse mig, herr riddare!“ yttrade
hon. “Det är for mig smickrande, att en så lysande
hjelte, som ni, vill komma ibåg en stackars flicka af
ett förskjutet och misskändt folk, hvilken ni först
bevisade en välgerning. Men jag tviflar, att det,mera
blir möjligt, ty olika öden kalla oss till olika
bestämmelser. För er står en belöningens och ärans hamn
öppen i ett tacksamt fädernesland. Mig, den irrande
hinden, om jag får begagna en af Davids liknelser,
jaga hvälfningarne i detta land härifrån. Min far har
just beredt oss ett nytt hem i Ungern. Så länge vi
der fa njuta framgång och frid, anse vi det för vårt
fädernesland, ty något annat, än det lyckan händélsevis
lånar oss, ega vi icke. Jag anar derföre, att denna
stund är stunden af mitt afsked från er, ädle herre!“
Cronloods ögon fuktades. Det var med ett
innerligt uttryck, som han betraktade den unga qvinnan, i
hvilken en beslutsam och klarseende ande bodde. “Är
ni då för evigt dömd till ett sådant öde, Judyta ?’*
utbrast han. “Ni är ung och skön. En sådan qvinna
som ni, måste likväl vara skapad för en huslig lycka.
Yill ni icke vinna en sådan ?“

Judyta uppstod hastigt från sin plats på divan en
vid hans sida. Hon stod med en ädelt befallande
hållning framför honom, och fastade på honom ögonkast,
fulla af medvetandet af en högt bildad själs åsigter.
“En huslig lycka?“ yttrade hon. “Ack, en sådan har
sina behag för den, som djupt känner dess pligter.
Det må vara en sanning, att utom den husliga kretsen
ingen lycka finnes för qvinnan. Men om så är, finnes
för mig ingen lycka, ty under alla dessa krigiska
hvälf-ningar #kan för mig icke bildas någon huslig krets.
Jag är min faders enda barn och jag har blifvit
uppfostrad för högre åsigter, än som kunna förenas med
det husliga lifvets pligter. Min själ lefver i våra
heliga skrifter, bland deras gudomliga tankar och i de
vise rabbinernas läror. Mitt hjerta kan hafva sina
infall, och mina känslor, då de äro ädla och värdiga,
ega en frihet, som kanske mina systrar icke ens förstå.
Afellin, Noveller. II. Go7)gle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free