Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qväfva ett dunkelt hopp inom mig att ännu en gång
återse er. Det är en besynnerlig aning. Och just i
känslan af denna aning vill jag nu säga er farväl!“
I Judytas ögon darrade ett skimmer. Det var
tårar, som hennes starka själ qväfde i deras uppkomst,
så att de endast åt blicken gåfvo ett underbart
uttryck. “Välan!“ svarade hon. “Om er aning icke
bedrager er, herr riddare, mig skall det blifva kärt
att återse er. Farväl!“
Med en känsla af besynnerligt tvång, af tyst
försakelse räckte de hvarandra handen helt flyktigt,
och Cronlood aflägsnade sig, vinkande sin trogne
tjenare ur det yttre rummet att följa sig.
Men i samma ögonblick, som porten öppnades
och Cronlood trädde ut på gatan, framstörtade några
polackar emot honom. Det var ett försök att
öfver-rumpla borghöfdingen och taga honom till fånga. Men
han hade förberedt sig på ett försåt, och under det
han och den starke Måns drogo värjorna och höggo
ifrån sig de främste angriparne, ditkallades de af
be-falhafvaren utskickade patrullerna af larmet. De föllo
polackame i ryggen, och den lilla flocken af polackar
var inom några minuter öfvermannad och till en del
nedhuggen på den trånga gatan. Men Cronlood fann
icke för godt att uppehålla sig, utan lemnade
skyndsamt de slagna och sårade der de lågo, samt skyndade
tillbaka till slottet.
Det var hög tid att Cronlood återkom. Såsom
vanligt ordnade sig polackarne ånyo till ett anfall från
norra sidan. Besättningen var på sin post, och snart
tillkännagaf kanonernas dån från vallarna, att striden
var i full gång, ehuru det tilltagande mörkret
fördolde dess verkan. Hittills hade polackarne försökt
att med handvapen storma fastet, ty de saknade
artilleri. Men nu lossades helt oförmodadt några
kanonskott från ett batteri, som i tysthet blifvit
uppkastadt emellan ett par hus i sjelfva staden. Också
skedde ett stormningsförsök på sjelfva fästningsporten
från stadssidan. Det var således icke möjligt att skona
staden längre. Men befalhafvaren ville undvika att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
