Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom hyilkas hvirflar striden fortgick och gömde sina
fasor för åskådarne på den trygga stranden.
Erån sina bostäder på Siideroog betraktade de
frisiska inyånarne det praktfulla skådespelet. Ett par
gamla, erfarna sjömän hade med mycken
skarpsinnighet gjort sina slutsatser om stridens anledning och
utgång. Det svenska skeppet kände förmodligen icke,
att Danmark nyss utfärdat sin krigsförklaring mot
Sverige, och hade derföre icke sökt engelsk hamn.
Nu var det invigdt åt sin undergång. Då det togs
och bortfördes af en örlogsman, skulle det åt
Siide-roogs invånare icke medföra någon fördel, som hade
varit händelsen om det förlist härutanföre. Det var
derföre med ett doft missnöje, som dessa öboer
åskådade uppträdet.
Hastigt fattades den förnämste bland de
närvarande af en tanke. Han kallade till sig ett halft
dussin af de raskaste männen och tillsade dem att
följa sig. Derefter begaf han sig till sin båt, hvilken
skyndsamt sköts ut och hvari de begåfvo sig ut. En
hvar äfven af de qvarblifvande förstod att här var
fråga om att förtjena något.
Så snart Siideroogsbåten hunnit så nära
stridsplatsen, som den vågade sig, framträdde ur krutmolnet
en annan båt, som kraftfulla årtag styrde österut,
således Siideroogskarlarne till mötes. Om den kom från
svenska eller danska skeppet, var för ögonblicket icke
möjligt att afgöra; men för klarseende sjömansögon
visade det sig snart, att den innehöll flera fruntimmer
och* att den manliga besättningen icke var större, än
som ovilkorligt erfordrades för att ro densamma.
Yid denna syn kastade den sluge Edo Tetens, så
hette båtföraren, om styret och vände båten något
mera nordvarts. Han ville gömma den bakom ett
föremål, som på några famnars afstånd reste sig öfver
hafsytan. Detta föremål, som närmast skulle kunna
förliknas med fantastiskt tillhuggna, grofva sparrar af
takresningen till ett bugtigt kyrktak, utgjorde ett på
en sandbank liggande hvalfiskskelett, hvilket ännu
icke blifvit fullkomligt begrafvet i sanden. Gubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
