Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ändå icke så många, som man skulle tro,“ sade
den unge herm. “När vi lemnade fartyget, hade
kaptenen ännu icke mer än två döda och fyra eller
fem sårade. “
“Och huru stor var då besättningen V“ återtog
gubben.
“De voro omkring fyrtio man. Men vi hade sexton
goda kanoner. Yår fiende förde åtminstone trettio/4
“Då är det så mycket säkrare, att det varit någon
olycka inombords, som träffat dansken,“ anmärkte
gubben torrt. “Jag tror emellertid, att I för närvarande
ären i bättre säkerhet här på min lätta köl, än på
den tunga lastdragaren derute,“
“Herre Gud!“ utropade en mild, sextonårig röst,
“kan man då också icke hjelpa dem derute?“
“Kunna de icke hjelpa sig sjelf och vill Gud icke
hjelpa dem, så äro de förlorade,“ förklarade gubben.
“Raska tag, mina gossar! Ebben har redan kantrat!“
Nu inträffade det fenomen, då hafvets
strömsättning från ebb kastar om till flod. En besynnerlig,
liksom ångestfull rörelse föregår dervid i vattnet,
hvilket tyckes på en gång ångra, att det dragit sig
ifrån stranden och blottat dess snäckbeströdda bankar.
Böljorna gripas af en underbar längtan att ånyo famna
de murar, att klappa den kust, de öfvergifvit. Denna
längtan sväller i hafsdjupet, så att vågorna, liksom
med mäktiga andetag höja sig och sorlande hvirflar
ila i kapp att öfverskölja sjödjuren, som ebben här
och der lemnat på sanden. Det ligger något
fruktans-värdt i detta hafvets anlopp mot de menniskoverk,
de förmätna, som dock beräkningen och snillet hafva
vågat sätta emot det stormiga elementet; men
men-niskan vågar i sjelfva verket med stolthet från sina
dammar se den själlösa, ehuru ofantliga naturkraften
till mötes.
Men den fristad, som nu erbjöds de från skeppet
undkomna främlingarna var icke ett af
menniskoför-mågans djerfva verk, af det slag, som utgör en varaktig
minnesvård öfver ett besegradt element. Det var en
af de låga Halligeröama, som icke förmått att öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
