- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
153

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ehuru förnäma de gäster kunde vara, som infördes
i huset och huru praktfullt de än voro vana att se
allt omkring sig, måste de medgifva, att en snyggare
tillflyktsort, än den, som unga Sell, Tetens öppnade
för dem, kunde de icke finna. Det hvardagliga
boningsrummet, som på ortens språk kallades “dönsche“,
var utstyrdt med gamla, men prydliga och till och
med dyrbara husgeråd, på hvilka nu aftonsolen, genom
det enda men klara fönstret, göt ett förgyllande
skimmer. Många föremål, som icke en gång de
mång-beresta damerna förr sett, fastade deras uppmärksamhet,
så att Sell måste besvara en mängd nyfikna frågor,
i synnerhet af den unga fröken, om alla dessa
prydliga saker, hvilka gubben Edo, under sin mångåriga
tjenstetid såsom sjökapten i Amsterdam hade samlat.
Det andra rummet, som kallades “pöselu, var än
rikare utstyrdt med konstsaker och utgjorde egentligen
husets praktrum. Äfven detta, ehuru icke om vintern
beboeligt, ty det saknade en sådan prydlig jernkamin,
som den ståtligt polerade i “dönscheu, blef nu, genom
Sells snabba och beslutsamma åtgärder, inrättadt med
sängställen, så att snart samtliga de främmande kunde
motse en beqväm hvila för natten.

Troget uppfyllande gästfrihetens regel, hade
hvar-ken den gamle eller hans dotter frågat sina gäster
om deras namn. Endast så mycket hade Sell anmärkt,
att de tvänne äldsta kallades grefvinnor icke blott af
de båda tjenarinnorna, utan af hvarandra. Fröken
hörde hon benämnas Anna.

De fyra roddarne och den unge herrn blefvo af
det öfriga folket bemötta med samma välvilja, som
damerna fingo erfara. Gubben Tetens sysselsatte sig
sjelf hos den, näst honom sjelf, förmögnaste
Siideroog-boen, att undfägna den främmande herrn. Men denne
var särdeles försigtig och förbehållsam i sina yttranden,
så att gubben af honom icke fick veta grefvinnomas
namn. Endast sitt eget uppgaf han. Han hette Yiglio
de Cassette och var hofstallmästare i ett furstligt hus.

Ehuru den gamle hade förutsagt en storm till
natten, tycktes det, som man glömt hans spådom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free