Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Var icke bekymrad, lots! Vi skola nog söija
for både er säkerhet och er belöning!“
TJnder detta samtal styrde skeppet med fulla segel
utåt vesterhafvets öppna rymder.
5.
Så snart både grefve Reventlou och det svenska
sällskapet om bord på skeppet fullkomligt insett, att
de nu helt och hållet berodde af den engelske
kaptenen och sålunda hvarken borde eller behöfde längre
betrakta hvarandra såsom fiendtliga makter, begynte
de att söka inpassa sig i sin nya omgifning. Emedan
vädret var ganska behagligt, behöfde damerna icke
stiga ned i kajutan, utan dröjde hellre på akterdäck,
der löjtnant Minnes, så snart uppmärksamheten på
manövern lemnade honom ett par ögonblicks tid, lät
anordna tjenliga sittplatser.
Grefve Reventlou satte sig, med en hofmans
artighet, i damernas krets, och sade: “Nu, sedan jag
gjort hvad jag ansett min pligt fordra, och vi befinna
oss på ett neutralt område, hoppas jag, att damerna
icke sträcka sin hårdhet så långt, att de längre anse
mig såsom en fiende. Åtminstone ni, älskvärda fröken
Anna, kan icke längre förtörnas på den, som hade den
äran att vara er moitié i så mången liflig kontradans
i Köpenhamn.“
Ett leende, ehuru temligen melankoliskt, flög
öfver den unga frökens drag. “Jag var då ännu mera
barn, än jag nu är,“ svarade hon blygt, “men nog
erinrar jag mig grefve Reven tio us artighet att ofta
hedra mig med en dans.“
“Ni har blifvit äldre, min fröken!“ återtog grefven,
“och er erfarenhet har säkert tillväxt med edra år
’OO^ C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
