- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
190

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jag råder er, löjtnant och matroser,“ utropade
grefven, “att icke göra något onyttigt motstånd. Sätt
upp dem på vagnen, så kunna vi lättast föra dem!“
“Förräderi!“ skrek Minnes, och ville draga värjan,
men redan hade kraftfulla händer afväpnat honom.

“Ni talar om förräderi, löjtnant!“ inföll grefven.
“Hvem var det, som först gjorde ingrepp i mitt lands
rättigheter och trotsade min lagliga myndighet? Men
nu kommer vedergällningen, herre!“

“Vedergällningen? Ja, den skall just träffa er,
förrädiska kustboer! Kapten Welchs kanoner skola
lära er att respektera engelska flaggan."

“Hvad engelska flaggan beträffar, min unge herre,
så veta vi allt för väl, att ni engelsmän ären svenskarnes
bundsförvandter och att vi således hafva krig med er
också. Egentligen skall jag säga er, att jag nu ämnar
låta er få smaka följderna af ert listiga sätt att
försöka fånga mig, och det skall ske på ett sätt, som ni
icke kunnat ana. I skolen snart anropa min hjelp
och mitt beskydd.“

I * detta ögonblick dånade ett kanonskott från
skeppet.

Minnes spratt till. “Kapten blir otålig,“ utropade
han. “Jag skulle råda or att genast släppa oss lösa,
eljest torde Aaventures kanoner böija att tala skarpare.“
Grefven smålog hånfullt. “Jag skall säga er, min
goda Minnes, hvad det der skottet betydde. Det var
ett nödskott, ty det engelska skeppet sitter på grund.“
Minnes kastade en häpen blick utåt vågorna, och
det öfvade sjömansögat faun genast, att grefven sagt
sannt. “Men han ligger inom skotthåll,“ anmärkte
han något tröstad. “Våra kanoner hinna er här, i
detta vidriga näste, som hafvet just har uppkastat till
en passande bostad åt sådant folk.“

“Det förstås att kapten Welchs kanoner kunna
hinna skelettet här, men då förskansa vi oss med eder,
mine vänner, och hans kulor skola vara särdeles kloka,
om de skola kunna undvika att träffa engelsmän, i
fall de vilja helsa på oss.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free