Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksmarsken gjorde en rörelse af otålighet, medan
grefvinnan Ebba och fröken Anna med bestörtning
* betraktade den förtörnade gamla.
Slutligen yttrade riksmarsken: “Då jag anförtror
dessa damer i er vård, högvördiga fru probstinna, sker
det just derföre, att endast en dam med så’ mycken
erfarenhet och af så hög rang, som ni, förstår att så
bemöta dem, som deras värdighet, liksom vår egen,
kräfver. Men mina pligter kalla mig; jag hoppas att
fru probstinnan för damerna till passande rum; och
hvad er beträffar, mina damer, hoppas jag I skolen
erfara, att I icke ären fångar allenast, utan gäster!“
Med dessa ord bugade sig den ridderlige gamle
djupt och afiägsnade sig.
Probstinnan fastade sina blickar på den unga
fröken med fortfarande bisterhet i de skarpa anletsdragen:
“Och ni, min unga dam, ni vill också räkna er som
gäst? Ja, om ni också vore tio gånger till konung
Kristians barnbarn, så har ni likväl beträd t
förräderiets bana! Jag skall behandla er bättre än er
delaktighet* deri förtjenar.“
Grefvinnan Ebba kastade en uppmuntrande blick
på fröken och framträdde derefter dristigt till den
gamla frun. uJag hör, att jag har framför mig en lika
högättad dam, som jag sjelf är; jag kan derföre tala
uppriktigt. Genom vår fångenskap ha vi förlorat alla
våra saker, så att vår garderob verkligen behöfver
ordnas, såsom ni också genast anmärkte, fru grefvinna!
Vill ni vara så artig att bereda 03s medel dertill?
Då riksmarsken tillåtit mig att skrifva till min gemål,
som redan lär vara i antågande, hoppas jag att den
artighet jag begär, icke skall blifva förvandlad till en
alltför långvarig skuld.“
“Jaså, jag förstår! Ni vill låta förstå, att ni
blifvit plundrad!“
“Visst icke, fru grefvinna! Men jag har förlorat
hela min garderob, då jag rycktes från skeppet. Hade
denna unga frisiska flicka icke välvilligt förbarmat sig
öfver oss ocb lånat oss, hvad vi behöfde, skulle vårt
lidande verkligen varit mycket förökad t.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
