- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
216

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så noga och sanningsenligt jag förmår. Men jag är
icke militär och förstår derför icke att lemna just
sådana uppgifter, som ni fordrar. “

“Godt, herr grefve! Ni har besökt Itzehoe. Hvem
är kommendant i staden ?“

“Egentligen är kapten von Wibe kommendant
derstädes; men riksmarsken sjelf har der tagit sitt
h ögq varter.“

“Det veta vi. Äro förskansningarna, som han
låtit uppföra, färdiga ?“

“De äro det.“

“Ni följer mig, herr grefve. Om några
ytterligare frågor behöfva framställas, beror på generalen.
Lemna grefven sin värja tillbaka. För bönderna också
till lägret, löjtnant Sparre!“

Fångarue voro beridna så väl som svenskarne,
och grefven fick tillsägelse att rida vid
generalqvar-termästarens sida främst i spetsen, medan ryttarne
togo bönderna emellan sig. Löjtnant Sparre, med ett
par man, följde på något afstånd såsom eftertrupp.
Så skyndade de ridaude bortåt vägen från Itzehoe.

Grefven var i sjelfva verket orolig, ehuru han
sökte att bibehålla lugn och fattning. Den ryktbare
generalqvartermästaren Erik Dahlberg, som enligt sin
vana varit den förste att rekognoscera fiendens
ställning, bemötte visserligen den fångne grefven med all
tillbörlig höflighet; men hans välberäknade frågor och
hans forskande blick väckte i grefvens bröst en
hemlig ångest. Det var icke lätt att för en uppmärksam
fiende dölja många omständigheter, som kunde
begagnas emot fäderneslandet, och likafullt så nära hålla
sig vid sanningen, att krigslagarna icke skulle finna
tillfälle att tillämpa ett straff. Grefven beslöt
der-före, att endast besvara de frågor, som gjordes honom,
och det i den största möjliga korthet.

Dahlberg hade emellertid, förmodligen för sig
sjelf, genomtänkt och begrundat hvad han sett vid
Itzehoe, så att han stadgat sin mening deröfver. Han
vände sig derföre till grefven och begynte språka
med honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free