- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
218

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omvändt. * Det var engelsmannen, som bortförde några
fruntimmer, hvilka befunno sig på en af öarna, under
danskt väldé. Ett par af dessa damor blefvo, efter
något motstånd från engelsmannens sida, återtagna.
Deruti bestod hela affären.“

“Godt, herr grefve. Vår general skall med nöje
inhemta närmare upplysningar af er. Han är
bekymrad för sin gemål. Grefvinnan sjelf var ett af de
der fruntimmerna.“

En kall rysning ilade genom ryggmärgen på
grefven. Han märkte, att han här fördes en ganska stor
fara till mötes. Ehuru Dahlberg icke tycktes vara
nyfiken att fortsätta samtalet, kunde grefvon icke
återhålla en fråga: “Är det således till general De
la Gardie ni ämnar föra mig, herr
generalqvarter-mästare ?“

“Jaså, ni känner namnet? Ni kan då kanske
upplysa något om vår stackars grefvinna? Är den unga
fröken Ulfeld med henne ?“

“Grefvinnan tyckes med mycken ömhet hafva
fastat sig vid den unga fröken.“

“Det är hvad man kunnat vänta af ett så
utmärkt fruntimmer!“

De ridande mötte nu en annan trupp, som
anropade dem. Generalqvartermästaren stannade genast
vid anropet och framskickade en man for att säga
fältropet och taga lösen. Derefter närmade sig de
båda trupperna hvarandra.

Yid åsynen af Dahlberg red den mötande
be-fälhafvaren fram till honom, och de båda officerarne
aflägsnade sig något från sitt manskap för att enskildt
samtala.

Följden af detta samtal blef, att en underofficer
och tvänne ryttare fingo befallning att afgå med
fångarna, medan officerarne förenade sitt manskap.

“Farväl, herr grefve Reventlou!" sade Dahlberg,
då han tog afsked. “Tillåt mig såsora en välmenande
man, att påminna herr grefven om nödvändigheten
att tala sanning!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free