Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkan af artilleriet, medan händerna mekaniskt bröto
det kära brefvet. Han måste först uppfylla sina pligter
som general, innan han fick öfverlemna sig åt hjertats
känslor såsom make. “Kasta så många eldkulor, som
vi kunna hinna, tills hela tillhållet brunnit ned. Det
bör snart kunna ske. Så snart staden brinner och
danskarne nödgas öfver gifva vallen, låter öfverste von
Essen Vestmatnlänningarna rycka upp i entréen här
midt framför oss, för att hindra fienden att den vägen
rycka ut, i fall han skulle försöka det. Öfverste Saucy
besätter porten till Breitenburgsvägen, och öfverste
Lofelt, med mitt eget regemente, rycker in för att
intaga ställningen närmast frökenklostret. Om det är
möjligt, sök att taga de der danska kanonerna, som
jag ser ännu stå qvar framför klostret."
Grefven gjorde en helsning åt herrarne och de
skyndade *sig till hvar sin trupp. Medan trummorna
hvirflade, som kallade infanteriregementena till
ställning, sänkte grefven sina ögon för att läsa sitt bref.
Det begynte:
“Itzehoe frökenkloster den 6 Augusti 1657.“
En darrning ilade genom grefvens gestalt och
ovil-korligt flögo hans blickar på den brinnande
klostergården. Men han måste bemanna sig. Han läste vidare:
“Min högt älskade herre och gemål! Allerkäraste
hjerta!
“Ehuru jag innerligt åstundat att få meddela
eder, allerkäraste hjerta, någon underrättelse om min
stora motgång och olycka, har sådant icke förr varit
mig efterlåtet än nu, då riksmarsken och befälhafvaren
för hela den danska krigsmakten låtit sätta mig i detta
kloster under vård och bevakning af fru probstinnan
grefvinnan Ahlefeld och gifvit mig lof att skrifva
dessa rader. Jag kan dymedelst endast försäkra eder,
min högtälskade herre, om min trofasta och innerliga
kärlek och saknad, samt bedja Gud för eder och att
denna hårda skiljsmessan måtte, genom Guds nåd,
upphöra, så att jag finge återse mitt allerkäraste hjerta.
Hvad för öfrigt den bedröfliga tilldragelsen beträffar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
